Jag kommer ihåg när prototypen visades för första gången, hösten -75, i svensk TV, Bo Hansson informerade om att enligt de uppgifter de fått var anledningen till de fyra framhjulen den att bilen skulle kunna köras även om ett hjul punkterades !! Även om anledningarna var andra och då främst aerodynamiska var det många som drog på munnen åt Tyrrells skapelse, och även så här i efterhand omnäms P 34 ofta som ett misslyckande. Varför kan man fråga sig. GP:et på Anderstorp var det tredje för Jody med bilen, stallkamraten Patrick Depalliers fjärde. Jody tar under den kvarvarande delen av säsongen dessutom fyra andraplatser och slutar trea sammanlagt, Depallier fyra andraplatser, en tredje och en fjärde och slutar fyra. Att på så kort tid, med ett fullständigt nytt koncept skapa en vinnarbil var enastående.

Andra stall följde efter, March, Williams och Ferrari tog också fram sexhjuliga bilar, dock med fyra bakhjul. March och Williams med hjulen placerade efter varandra medan ferrarins hade sina dubbelt, som på en lastbil. Men ingen av dessa kom att köra något GP och till 1978 skrevs reglerna om, en F1:a skulle vara utrustad med fyra, och endast fyra, hjul. Men ännu ett år skulle tyrellen få rulla, och då med Ronnie bakom ratten. I Teknikens världs reportage från det första mötet förare och bil emellan såg de ut som gjorda för varandra - den blå F1:an med gula stripes och Ronnie med sin matchande hjälm. När 77 års säsong väl drog igång hade dock stallet fått nya sponsorer som fördärvade det hela. Och några fler segrar än den här på Anderstorp blev det aldrig.

GUNNAR NILSSON

Foto: Göran Larsson

var den glade gamängen från Helsingborg, som slog igenom i racingvärlden på häpnadsväckande kort tid. Han började köra först vid 23 års ålder, 1972, i en Formula Vee som han bytte till sig av en kompis. 1975 hade han ett fabrikskontrakt med March för att köra i den engelska F3-serien. Han hade då ännu inte vunnit ett enda lopp i sin karriär. Det tog han igen nu och han vann det engelska F3-mästerskapet i stor stil och avslutade säsongen med att rada upp segrar även i Formula Atlantic. Han blev därmed ett eftertraktat namn och fick anbud från flera F1-stall, bl. a Williams och McLaren, men skrev på för March igen för en hel F2-säsong och några F1-inhopp. Så kom 76 års säsong och Ronnie fick inte de pengar han skulle ha och ett redan ansträngt förhållande förvärrades och sprack. Nu skedde, lite förenklat, ett byte så att Ronnie, efter säsongens första GP, lämnade Lotus och gick till March och Gunnar hamnade hos Lotus och F1. När helsingborgaren nu kröp ner i sittbrunnen på sin Lotus hade det bara gått fyra år sedan han gjort detsamma i sin första racerbil, den begagnade formula Veen på Knutstorp. Samtidigt kom Mario Andretti till Lotus och med dennes förmåga att utveckla bilar och enorma rutin, fick Gunnar en perfekt läromästare och stallkamrat.

För Ronnie blev 76 misslyckat, med en March som sällan höll. Fast på Monza lyckades han vinna, för tredje gången, och i IMS skrev man: "Monza - inte Monaco - är Ronnies turbana."

Vad bryr sig ödet om en tidningsnotis?