Fikaturen till Grännaberget 2020-05-27

Ett reportage med mer bildmaterial publiceras på vår Interna FB-sida

  

Text: Kurt Bertilsson  Foto: Kjell Adelsund

Pling,- är det Grännaberget?

-Javisst, välkommen, vem talar jag med?

-Jag heter Sällskapet, vi skulle…

-Ja dej känner jag igen , du kommer ju hit och brummar varje sommar.

-Har ni räkmackor?

- Om vi har, beaucoup,

-Talar du franska?

-Nä inte franska, det är tekakor.

- hur många är ni, åtta pers eller.

- Njae, vi är sisådär 32 sportbilar och lite annat löst folk från stan, Eksjö, Habo, Rödån och jag vet inte vad.

- Vadå sportbilar, min farfar hade en Citroen B11 Sport, är det såna?

- Nää, det är allt från måsvingemercor, Renault 17 med 95000 mil på mätaren, en illblå Morgan, nya ,halvgamla och ännu äldre Porschar, Japaner Japaner men ingen Citroen. Och italienare. För att inte tala om Healey 100.

- Har bilarna nån allergi, jag menar allt löst folk, har de nåt önskemål om att få nåt de inte tål?

- Om de har, det är gluten, laktos, fläsk, vitlök, jordnötter. Är det vetemjöl i räkor? Ordföranden tål te. En del tål inte att se en Ferrari.

 -Ska det vara solsken, myggor, utsikt  över Visingsö, vi fixar allt.

-Tack vi kommer dundrandes om 43 minuter.

Fotnot

Peter Ford ledsagade oss på vackra kuperade svängiga asfalterade vägar till slutmålet på Grännaberget. Räkorna räckte till den rekordstora fikaförsamlingen. Solen sken och myggorna lyste med sin frånvaro. Visingsö visade sig från sin bästa sida. Och Vättern låg där lång och smal.

Pricken över i var hemfärden. Gamla riksettan, ensam på vägen, en sommarkväll med syrerik atmosfär.

Eufori  !!

 

Jag lyckas överrösta den sjungande sexcylindriga mekaniskt insprutade motorn och däckens smattrande mot asfalten,

-AnnBritt, hojtade jag, kolla den där mätaren till höger när jag gasar fullt efter rondellen

. Vilken mätare , jaså den, 86.

-0,86 lambda, lite fett, men okej då. Oj då, där kom en traktor.