Augustiträffen

Vid pass 18.30 förklarade Anders Klein att Rasmus, som var ansvarig för aftonens tillställning, inte skulle dyka upp. Då var det som hela Vättern skakade i förundran och överraskning, och klockorna i Sofia och Maria skalv som i bävan:
- Va, Rasmus inte på plats? skvalpade sjön.
-Är det möjligt. Rasmus, som detta år givit sitt allt för sällskapet, darrade kyrkornas gjutna mässing. Och för ett ögonblick drog en kall bris igenom den mättade varma kvällsstiltjen.

Björn följd av Mikael, båda i vackra svarta 996:or	Karavanen på väg ut ur staden.

Sällan har väl huvudvridningarna varit fler och hälsovådligare då karavanen lämnade staden, för kvällens bilar voro av det remarkabla, iögonenfallande slaget. Och dundrade gjorde det från Malms Corvette, Bosses GT3:a, Magnus mäktiga Vipers V10:a och kanske övertrumfande dem alla: Joakims enastående Pantera, vars V8:a rev hål i sommarkvällens ozonlager.
Men det var som om makterna, de gudomliga, ville påvisa sin överhöghet och stävja den hybris som börjat sprida sig på parkeringen, för knappt hade unge herr Glaes slagit av tändningen på sin Tomaso och låtit tystnaden breda ut sig bland buskaget förrän det från himlen hördes ett muller som för en sekund skakade om bergets topp och alla där närvarande.
Lugnt gick vi sedan och försåg oss med kaffe.

Grabbarna hade försett sig med ändamålsenliga, supersnabba skor för kvällen. Det fick de användning av. Magnus, Joakim och Anders.	Kaffe, räkor och lögner dignade vid borden.

Vänster: Öppna bilar gäller för Claessons-Låsfolket Anders och Tony. Präglade av sitt yrke och för säkerhets skull hade de dock förslutit dem. Höger: Att det var hål på ovansidan i Kurts Porsche såg vi redan tidigt på kvällen, att det skulle förhålla sig likadant undertill blev vi varse först senare

De Tomaso Pantera Joakim är efter år av skuvande och problem äntligen färdig med sin genuina 70-tals superbil, med inredning av typiskt snitt. Kylssystemet är modifierat för att komma tillrätta med ett känt Panteraproblem. Den är nu också försedd med väldiga orginallika 17-tumshjul. Och den där motorn levererade kraft och ljuva toner. I våras var Joakim och bil i Modena på märkesträff.

Överst vänster: Pär och Staffan håller på att utforma nya saker för Sidan. Magnus med sin vansinniga
Viper slöt upp på träff för första gången. Likaledes gjorde Mikael med Porsche.

-Hej Mamma o Pappa. Morfar och jag leker.	Jack tillhör den nya generationen och bilen är väl lämplig.	Kurts nya - mer om den nedan.

Kvällen blev ganska sen för somliga, så sen att Sidan redan hunnit avlägsna sig då olyckligare skeenden inträffade. Men Sidan blir alltid underrättad, då den inte svävar som en salig ande över händelserna finns det alltid någon närvarande som är åsyna vittne. Betalt - kvitterat, sades det i telefonen och en referering till en händelse i Habo vid en tidigare träff nämndes då den för kvällen drabbade stod för gliringarna.

Nu var det så att Kurts nyinköpta inte visade sig vilja behålla den olja den var itutad utan vomerade ut denna under körningen till Taberg. Så då det blev dags för hemfärd var den lika tömd som en lördagsbutelj. Och då det i dessa augustitider väl är som så att även Porschar kräva denna dryck så förhöll sig fordonet kallsinnigt till hemfärd för egen maskin. Herr Nord fick därmed agera draghäst. Ack, att ingen kunnat föreviga denna syn för albumet, alls icke för att reta utan endast för att frambringa bamhärtighet och medömkan. Men inget kort blev taget och kvällen var nu så sen att då Kurt kom hem hade mörkret sedan länge lagt sig över både skogar, hus, porschar och det Bertilssonska sinnet.

Vi tror dock att Kurtan snart reder ut denna förtretlighet med samma glada sinne han brukar bemöta både trevligheter och deras motsatser.

Och redan på tisdag är det ju dags för trevligheter på Anderstorp.

-Efter allt arbete jag lagt ner och ..... och så blev den så liten.

-Kan du förstå det? Du som också har en ganska liten bil.