|
Det
var racingpremiär på Knutstorp i helgen. Svensk
motors mjölkkossa STCC med olika supporterklasser
drog igång säsongen. Drog igång gjorde
även månaden maj med värme och stark lampa
i det där klarblåa. Förutsättningarna
var med andra ord perfekta för lite racing. Dessutom
fick jag förmånen att vara V.I.P:are.
 
Stallchef
Dick Jönsson och stipendiat Caroline till vänster
och så var det buffén till höger då.
Very
Importent osv är något som bara hör
STCC till i Sverige. Med en V.I.P-bricka om halsen tillhör
man det utvalda folket som får parkera på
bättre plats. Har man en sådan bricka bjudes
små påsar innehållande solglasögon,
regnplagg, choklad, läsk, äpple och givetvis
en liten hopvikbar sittdyna till den Importanta
stussen då den slår sig ner på den ingående
läktarplatsen. Det informeras av förare och
stallchefer och det bjudes på en alldeles enastående
lunchbuffé. Folk är vänliga och frågar
om allt är till belåtenhet. På läktaren
hamnar man i ett sällskap där alla har samma
sympatier. Så lätt köps man att man snart
finner sig förbannad över den blockerande volvon
i Flashs händer som håller upp Göranssons
snabba BMW. För kunderna är viktiga i STCC:s
pengakarusell, här förekommer pengar in mass.
STCC har vidgat racingsfären från att ha lockat
bara de närmast anhöriga och inbitna. Svensk
racing har blivit folkligare. Därmed får man
stå ut med intervjuer med folk från TV-programmet
Gladiatorerna, man får lyssna till ett alldeles
verkligt countryband med hattar och broderade skjortor
som spelar den musik sådana nu spelar. Man får
även ett par speakers som är av det nya fräcka,
kanske inte helt initierade slaget. Så jävla
kul är det inte. I huvudklassen finns det det i och
för sig potenta bilar och förare i likaledes
potenta stall men de är inte så många
som håller denna jämna höga nivå
och fältet blir ganska snart ordentligt utdraget.
Något osexigt är det över denna klass.
Innan dess har motorcyklarna kört och det kan ju
vara lite intressant, framförallt för MC-åkare.
S60 Challange däremot kan ju inte vara intressant
ens för sådana.
Galningar
på fyra mycket
mycket små hjul men med hiskeliga varvtider. 58,9
på varvet är snabbare än det mesta
runt Knutstorp. Snabbast så länge det höll
var Thomas Johansson, f.d Formel Ford- och STCC-åkare
av rang.
Björn
Wirdheim fanns på plats i sällskap med en Jagga
från Irvines och de la Rosas dagar.
 
Till
vänster: Endast sju bilar i Carrera Cup.
Till höger: Richard Göransson bakom Flash.
Det
är först när man ser Rune Tobiassons gamla
SM-vinnande BMW från -74 och -75, som står
parkerad i depån, som hjärtat börjar slår
något vildare. Den har en brutalitet och råhet
som STCC-bilarnas söndagsskolekostymer inte kommer
i närheten av. Och när sedan Porsche Carrera
Cup endast innehåller sju bilar och dessa av nödvändighet
är identiska så tar intresset slut nästan
innan det uppkommit. Här finns dock både Formel
Ford och Radical men dessa tycks på något
sätt hamna på undantag här i standardbilsracingens
förlovade land. En gång i tiden var Formel
3 huvudnumret här, med EM-tävlingen som höjdpunkt
under året. Tyvärr har kostnaderna förpassat
denna ljuvliga klass långt utanför landet.
På plats finns däremot några galningar
i Supercart som har varvtider som skrämmer det mesta.
250 kubiks kartar med chassin som är något
helt annorlunda mot den mer vanliga varianten. Dessa körs
nu enbart på banor klassade för formelbilar.
Ferrari Challange kördes icke denna gång, därvid
lurades denna sida.
Helgens
begivenhet tycktes inte uppskattas över hövan
i Skåne, backen på Knutstorp var långt
ifrån välfylld. STCC-arrangemangen känns
lite väl tillrättalagda. Om det är det
eller något annat som är anledningen till att
det inte är någon publiksuccé här
idag vet jag naturligtvis inte. Dock vet jag att om man
önska orginalitet och skönhet så finns
den att söka i sportvagnstävlingarna. Därom
skaldade redan Fröding på sin tid.
|
MnM
MMM