THE STATEMENT

SSJ:ARNA PÅ PLATS VISADE FRAMFÖTTERNA vid årets svenska sportvagnsmeeting på Ring Knutstorp. Det gick inte utan visst dilemma men det gick fort till slut. För en av de tre gick det så fort att denne körde ner "framfötterna" i den skånska grusfållan.

Ni minns kanske att Anders Lofthammar debuterade med sin Elan på förra årets SSM. Det var en premiär som slutade om inte i moll så åtminstone i disharmoni. Loftis fick bryta då Lotusen började gå orent. Misstankarna till vad som var orsaken var många, mest åt det elektriska. Det tycks vara väldigt lätt att tänka ditåt då det är en engelsman som har krämpor. Nu visade det sig vara halsringarna i Webern som skakat loss. Det blev inte mer tävlat för ekipaget under fjolåret. I år var det tänkt att köras Velodromloppet, men det bidde inte så. Därför var det alltså dags för come back på banan och tillställningen där det började. Och det började inte bra. Redan under träningspasset om fredagen hände något i utgången på rakan, detta något fick flaggvakter att vinka svartflagg och en förbifarande Anders Schildt i Healey att uppmana Loftis in i depån. Detta något visade sig vara olja som sprang fram ur oljetrycksmätaranslutningen och fatta eld så Elanen red på gyllene oljeflammor utmed rakan. Några elkablar brann sönder och motorrum fick rengöras. Jag tror att Loftis började förtvivla lite då och där.

Men han bytte och tillverkade nya kablar, gjorde rent efter oljan och startade upp lite försiktigt och tog sig sedan en försiktig runda i Kågeröd. Det höll. Tidsträningen förlöpte dock utan någon röd-vit Lotus så det blev att starta sist då det på lördagen var dags för första heatet. Då hade även regnet tagit området i besittning.

King of the TOO late brakers

För SSJ:are nummer två, PG Johansson i Austin Healey 3000 blev det en 14 plats i kvalet. Detta är PG:s premiärår och Knutstorpsracet var västgötens tredje. Sällskapsbekantingen SID, körd av Anders Lotsengård, kvalade in som nia. Något sämre än vad årets tidigare tävlingar resulterat i.

I regnet tog Loftis det inledningsvis ganska försiktigt, förutsättningarna för en stenhård satsning var ju inte de bästa. Men undan för undan började han och Elanen finna varandra och i mål kom de på plats tio. PG som vid på varv sju passerade Loftis på rakan hade ingen försiktighet i åtanke då han dansade av efter långa rakan. Anders tänkte "Oj, men nu måste han väl ändå bromsa. Nähä, men NU då." Men PG:s tankar om bromspunkt ligger way beyond. Healeyn dansade ut i grusfållan och stannade där. Då jag på sjuttiotalet läste engelska tidningen Motor Sport gav de den vildsinte italienaren Vittorio Brambilla epitetet: King of the too late brakers. Jag säger inget mer om det.

Loftis hade kört bra, men hur bra visade sig först då det var samling för kvällens måltider och tiderna från första heatet började cirkulera mellan oljiga fingrar. TREDJE bästa tid! Och då söndagens startordning grundar sig på snabbaste-varv innebar detta att Anders och Elanen skulle inta andra startled! Vann lördagsheatet gjorde snabbe Healeyåkande Anders Schildt före Bengt-Åke Bengtsson i Elan. Så söndagen gav Bengt-Åke i pole, Schildt bredvid och Loftis då trea. Gemensamt för de bägge snabba Lotusbilarna är att de är smalbyggda, till skillnad från de flesta race-elaner och gör sig generellt bättre i regn än de höftbreda syskonen.

Han kom iväg bra Loftis, höll ett gott tempo, även om han blev omåkt av några vassa ekipage för vilka blötföret inte varit så lyckat. Alltså for Adamsson i Elan, Sohlman i E-type och Bondesson i ytterligare en bred Elan förbi. Men Bengt-Åke Bengtsson närmade han sig och upptäckte väl där och då att både bil och rattvridare var snabba. Från bankanten såg det ut som om självfötroendet och fart ökade för vart varv denna upptäckt kom för honom. I mål kom han på sjätte plats och länge efter loppet var han ett stort leende i keps. Fredagens uppgivenhet var förbytt i triumf.

PG som trakterade asfalten hela loppet blev 16:e.

Bosse tog återigen starten men fick snart släppa Tolli och Granfors förbi sig. Men så när han låg där på en stabil tredje plats, och etta i sin klass, började något kännas som punktering, enligt Bosse, och han styrde in i depån där inga konstigheter upptäcktes. Så Bosse for ut igen men någon topplacering var inte aktuell längre och han blev tolva i det stor-starka fältet som modsport visade upp denna gång.

Med PRC:n blev det ett bättre än lördagen: Sju.