SVENSKT SPORTSCAR MEETING
RING KNUTSTORP

11 juli 2004
___________________________________________________________________________________
Text o Foto: Göran Larsson


Första varvet i historisk GT. Hans-Erik Johansson leder före slutlige segraren Bengt-Åke Bengtsson.

Ring Knutstorp 11/7:
Det som brukar prägla SSM är det allmänna myllret. Det av tävlingsbilar, människor, nationaliteter, försäljare
av bilböcker, gamla motortidningar, affischer, modellbilar, t-shirts, kepsar likväl som en fälg eller två och en ett snäpp grövre krängningshämmare än den man just monterat på sin bil.
Sportbilsparkeringen brukar vara överfull och variationsrik. De entusiastiskt tältande, de som färgar helgen lite LeManskt brukar vara, om inte stor, så i vart fall tydlig. Vill man betrakta människor ger denna helg i vanliga fall ypperliga tillfällen därtill: Brunbrända ben och armar, coola solglasögon på näsa och panna, bländande leenden, shorts, sandaler och string ackompanjerat av mängder av dialekter, språk och läten. Mycket av detta var utarmat och om det nu fanns var det överdraget med presenningar, sjalar, regnjackor, cabbar, byxor och annat utestängarvärn.

Någon gång emellanåt under söndagen höll dock regnet upp och man kunde för någon sekund ana en blå himmel innan de mörka molnmassorna åter drog sig samman och lät sin väta över tillställningen. I sin hunger köpte man sig en hamburgare med ketchup och blev kär i försäljerskan och vart oförklarligt lycklig innan man såg ringen på det där fingret. Man drack sig en öl och blev varm och förnöjd innan nykterheten åter tog överhanden och stramade upp en. Man mötte de två, på äventyr till synes intresserade, danskorna i Healyn som kretsade runt i de olika depåområdena och fick en blick och ett leende innan de puttrade förbi till nästa depågata. I detta då ville man samla sig och skrika STOPP och hålla kvar de där goda ögonblicken, skingra molnen, äta den där hamburgaren och kasta damens ring åt skatornas tjyvnad eller krypa in mellan danskorna i den röda 100:an. Kanske att man då skulle delat en flaska vitt med dem. Om nu inte hamburgerinnans ring gått att få av fingret vill säga. Kanske. Nu gjorde man inget av detta och söndagens regntunga hukande fortsatte i skåneblåsten.

Vad gäller tävlingarna som sådana kan sägas att söndagens blötföre förändrade förutsättningarna från tidsköret ganska ordentligt. Månget fullblod fick problem med grepp och en och annan förartalang kunde briljera.


             "Dorthe, rätta till frissan vi blir fotograferade "
De danska damerna i Healeyn cirkulerade ständigt i depån med något lystet i blickarna.


Start för äldre GT/GTS-bilarna

En gång för längesedan på landsbygden i Skönna, strax utanför Örkelljunga testade B-Å Bengtsson min brors Honda 125:a, vilken i sin tur körde Bengtssons Epa-traktor medans jag i min minderårighet körde trimmad moped. Alla tre framförde vi våra fordon olovandes. Det smattrade och smällde, sladdades och bromsades väl i sådan utsträckning där på grusvägarna runt gårdarna att någon av grannarna väl till slut tröttnade. För när vi sedan satt med saft, kaffe och bulle och pustade ut runt matbordet kom polisen glidande genom allén utanför fönstret. Och det sker lika ofta som Eldkvarn brinner, för att citera Leif G W Persson.

Av detta kan man lära sig att om man begått en dumhet av något slag så bör man ha en mamma som kallar in en på fika efter cirka en halvtimme, antingen det eller att om man skall lyckas på blöta racerbanor någon gång i framtiden så skall vägarna dit gå via Epa-traktorer, 125:or, saft och polis. Det eller kanske ingenting alls.

Idag vinner han i varje fall här med sin jämförelsevis beskedliga Elan efter att ha jagat sig upp genom fältet och slutligen passerat Henryssons hästkraftsstinna motsvarighet som hade uppenbara problem att få ner effekten på raksträckan då den flera gånger var på väg att vrida sig runt sin axel.

Frank Högman Porsche 911, Anders Lotsengård Austin Healey 3000, Lars Bondesson Elan, Lennart Almström Lotus Elite och
Jari Tabell Triumph Spitfire.


Överst: Storviltsjakt - Jari Tabell i Spitfire jagar Hans-Erik Johanssons E-typ i vätan och är snart förbi. Vi fick idag lära
oss att det bara tillverkades en enda riktig low-drag av vilken Hans-Eriks är en replika. Det visste vi inte. Ganska sällsynt
är också Hans
Jörgen Krags Shelby GT 350

Vissa tog uppmaningen på 356:ans motorhuv lite väl bokstavligt.


John Millands works-replica kom inte till start på söndagen.

På parkeringen
Orginalbilar vackra som hämtade ur en försäljningsbroschyr

 

Äldre standardbilar

Det gick brett och fort för Johan Högman och hans Ford Falcon

 


Chaufförer
och deras bilar



Denne gosse tog snart den uppståndelse han och hans trampbil väckte med knusende ro. Bilen, en SAAB, var 40 år gammal.
Thure jagade omedelbart tag på första bästa Morganåkare han fick syn på. I detta fall råkade det vara John Millbank kommen ända från Sudbury i England.

Nyare standard och GT

Första varvet, Bächi leder klungan.
Pekka Nyström i sin vilda, mäktiga Corvette är en enastående upplevelse i torrt före då han behandlar den testosteronstinna, jätte-slicksförsedda bilen som vore den en rallykadett från 70-talet på lös grusväg. Nu i blötan krävdes en försiktighet som till dels tog loven av det spektakulära. Nu vann han trots det.
m Det våta föret passade däremot Tommy Brorsson bättre. I och med det kunde hans rattalang lämna kraftigare Escorter och annat bakom sig i sin 1600 cc Escort. Han var inte ens långt efter Pekka.
mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
m



Far och son Berger




Böljande Knutstorp


Att studera det ultimata. Mats visar stolt upp SID:ens motorrum, sedan bilen omtypats till 61 års modell
är den numera bestyckad med webrar och andra godsaker vilket också var tydligt på banan.




Modsport

Modsport som var höjdpunkten för något år sedan var besvikelsen i år. Endast Löveryds och Plisters vagnar var nya och
Löveryd kom inte till start. Plisters Europa var
fantastiskt välbyggd och bjöd länge Tollis Boxster bra motstånd.



Vädret var aningens redicule


Kontraster

Aldrig har väl uttrycket Regnskog passat bättre:

SSM 2004

SSM 2002

Efter en period i Skåne och lite besök i sommarbåstad ser man lika många Porsche Cayennes som man ser tennisklädda, golfklubbförsedda, i märkeskläder dressade vi-som-vill-synas-och-det-i-de-rätta-miljöerna-människor. Över huvudtaget förekommer Porschar i en sådan frekvens och i kombination med sådana chaufförer och passagerare att man lugnt kunna fastslå att porsche förvisso icke är ett sportbilsmärke, utan en lyxlogga.

Tillbaka i Småland och Jönköping slås man av att även denna stad är präglad av sommaren. Den är flydd.