PÅSKEN ÄR ÖVER OCH RAGGARNA HAR LAGT SIG ATT VILA. Utanför mitt fönster har de paraderat i hundradetal. Amerikanska vrak, amerikanska glitteråk, japanska förvrängningar, bilar med kraftigare musikförstärkare än förbränningsmotorer. Volvos har börnat och ungdomar i väst har hängt ur bilar till öl och rock-a-billy. Allt detta har skett utanför mitt fönster.

Men jag var inte där. Jag störs och räds motormässepubliken och beger mig landet söderöver. Om inte Småland förmår bjuda Våren borde väl Skåne? Men som de smartphoneuppdaterade nutidsmänniskor ni är så vet ni att kylan behärskar hela landet. Lika för lika. Men i tvågradighet såg jag årets första MGB på långfredagen i Ängelholm. I och för sig uppcabbad men den gav ändå en vink och en öppning om hur man tar sig an den tänkta vårbrytningen där nere. Helgen skulle sedan präglas av sportbilar i påfallande mängd. I Jönköping tänker man sig påsken i skenet av Buickstrålkastare, i Skåne förnimmer man den i en plågad frustande ferrarimotor som vill fri hastighet. Det kan uppfattas som kritik mot det ena och det är det. Annandagens fem grader där nere var inte mer än de fem graderna här uppe, men där nere dök helgens andra MGB upp, nedcabbad.

Nu är jag Jönköping åter men även om det hotats med ett nytt snöoväder och fortsatt kyla är det oundvikligen vår nu. Södern har öppnat upp, nu är det bara att hänga på mot lätta skor, omössat, vårslalom och öppnade lagårdsdörrar.

80 mil
Jag är opraktisk, det vet de som känner mig. Till denna egenskap fogar sig inte sällan ett hyggligt stort mått av naivitet. Båda dessa delar ingick då jag begav mig till Östers cykel för lite hjälp. Bil åkte jag. På radion var det där programmet med Bildoktorn och Pettersson. De hade en ganska otrevlig skåning på tråden, ägare av en gammal alfa. Han var upprörd över något som han tyckte paret i radion skulle ta tag i. Mest tyckte jag att han föreföll otacksam. Det hela rörde sig om, framgick det snart, en regeländring Transportstyrelsen tagit. Pettersson fick ett namn av den arge mannen och sökte reda på ett telefonnummer, ivrigt påhejad av Bildoktorn, och snart hade de mannen från Transportstyrelsen på tråden. Bara en sån sak. Han befann sig i Thailand på semester och ville helst inte störas! Trots det fick de honom att upplåta någon minut och jag blev lite imponerad över denne herre som förklarade hur det hela låg till: "Jo 30 år gamla bilar är miljöbovar. Sverige måste följa de nya klimatmålen och Europa på det att 80 mil var max körsträcka per år och bil." Siffran hade Veteranbilsföreningen, eller vad fan de heter, kommit fram till sedan de studerat hur långt gamla veteraner i genomsnitt rullar om året, sa transportstyrelsemannen. 80 mil per år och bil. Så detta skulle nu drabba den arge skåningen likväl som alla andra med bilar överstigande en ålder av de trettio. Beslutet skulle gälla från den 1 juli innevarande år! Oj, tänkte jag, där rök MG-åka i år. Det blir bara en tur-retur till Skåne och lite småsvängar till det, tänkte jag. Värdet lär väl rasa på bilen. Jaja. Jag kom till cykelaffären sekunderna före en annan man, även denne i bil. Men jag var först och skulle ha min rättmätiga plats först i kön, så jag stängde av radion och gick ur bilen. Mer betydde det alltså inte. Jag får väl ta del av det senare, kolla SR play, tänkte jag.

Jag fixade vad som fixas skulle och körde sedan den korta sträckan hem. Tänkte att det är tur att jag har cyklar och en annan bil som inte faller för åldersstrecket. Jag fogade mig alltså ganska omedelbart men tänkte att biltidningar runtenom måste gå bananas. De som icke skänker miljön en tanke. Efter nyhetssändningen dök den självgode Pettersson åter upp. Nu pratade han med en annan kollega om andra lyckade aprilskämt som vänliga människor utsatts för igår. Helvete, man kan väl inte reprisera 1-aprilskämt!!??
80 mil. Det är 80 mil till Kalle Anka-land också. Jag är på väg dit nu.

Veckans ögongodisbild från rejsa är tre. En som fick mig, på samma sätt som vi alla nog erfarit då vi mött Torbjörn Jonsson på en racerbana i en annan del av världen: först förvåning över hans närvaro men med tiden mer som en självklarhet: Naturligtvis är han här också. Så när bilden på race-BMW:n i ett skitigt garage dök upp med den långhårige i bakgrunden tog jag det inte för en osanning att det faktiskt VAR vår vän från Vaggeryd. Man vet aldrig. Jag minns när Ronnie Peterson kom till Knutstorp med sin fabriksbil det sista året. Men det är en annan story, men det var samma version på 320:n som den på bilden.

Foto nr 2 är ett tecken på ett tillfälle där utvecklingen gått för långt. 911:ans väg till 935 under slutet av 70-talet var mäktig, jag har hyllat den ofta, men i versionen på bilden, antagligen amerikansk, har allt gått fullständigt över styr och den gren på utvecklingsträdet versionen tillhör sågades förmodligen ner alldeles efter fotot togs.

Sista bilden från den där tråden vet jag inte vad jag skall tänka om men det har väl med utveckling att göra där också. 356:ans brist på och den kvinnliga kroppens ypperliga motsats.

Göran