110 x 200
sommarreflektioner

VISSA SAKER ÄR VÄRDA ATT RESPEKTERAS, ANDRA INTE SÅ MYCKET. Sommaren, oavsett temperatur och nederbördsmängd respekteras oavlåtligt. Likaså personer med hantverks- och teknikekvilibrism, engagemang, energi och ihärdighet. Vissa statliga myndigheter not so much.

Denna sommar inleddes med att transportstyrelsen krävde chassinummer på bilar som aldrig försetts med något. Och oavsett vilket, stod det på föraren att leta reda på var det nu stod instämplat - vare sig detta nu gjorts eller inte. Visste man om vad som var i görningen hade man kunnat slå in numret i en mjukbalk någonstans. Om inte krävdes registreringsbesiktning för 650 riksdaler. Ja, transportstyrelsen vill naturligtvis tjäna pengar på någe vis. Skit samma vilket.

I juni besökte jag Velodromloppet i Karlskoga. Då passerar man, åtminstone gjorde jag det, den relativt nybyggda Motalabron, å vilken transportstyrelsen lagt en avgift á fem riksdaler för överfart. Jaha!!?? Detta är inget man lägger märke till, man kör inte genom någon spärr med tillhörande kassa vari man lägger sin slant. Nej man får efter en tid hem ett brev med faktura. Fem (5) kronor lyder denna faktura på. Man kan tycka att fakturor på dylika småbelopp borde rensas bort då det självfallet är förenat med en mycket större kostnad att administrera fakturan. Det är något som ofta göres när det gäller fakturor av ringa belopp, då det i slutändan blir minus för den som har pengar att kräva. Men nu är det så ordnat att om denna femkronorsfaktura icke betalas inom viss tid, utfaller en avgift á 300 riksdaler. Detta är en kassako för det statliga verket, år 2014 fick staten in över 200 härliga miljoner kronor på detta finurliga grepp. I förseningsavgifter alltså! Ja, transportstyrelsen vill naturligtvis tjäna pengar på någe vis. "Det vi förlorar i fakturaadministrationen av skitbeloppen tar vi igen på den härliga straffavgiften. Det blir bra det." Gungor och karuseller. I 42 år skall de jaga in pengar på detta vis.

I Ängelholm, säkert på andra platser också, har kommunen ett system att man enbart betalar sin parkeringsavgift för den tid man stått parkerad, man betalar så att säga i efterskott. Det är med andra ord raka motsatsen till transportstyrelsen - man vill inte medvetet försöka skinna medborgaren på otillbörligheter. Se för helvete och lär.

Man får ägna sig åt annat - MG:n trilskas med att starta och jag tar bästa tänkbara expert till hjälp: Fredrik Nylander. Fredrik mäter bränsletrycket - för svagt - och ny brytare måste beställas, för att arbetet skall kunna fortskrida. Fredrik, som jobbat med STCC, Camaro cup, historisk racing och rally med sitt företag ENNTECH, berättar om vikten av körbarhet: "Det är klockan som avgör. Om du får ut fem hästar mer vid 7500 v/m är ointressant om varvtiden är sämre. Många jagar hästar där de borde jaga sekunder". Att lämna bilen i Fredriks vård, för att medelst Mazda ta sig söderöver, känns förtröstansfullt och behagligt.

Invid väg E4 ligger Vaggeryd. Samhället som slutat lukta. Där har ni er kommunslogan. I Vaggeryd bor de tre bröderna Bertilsson och de har, som bekant, ett nytt projekt på gång. De håller på att bygga upp Bosse "Emma" Emanuelssons gamla Super Saloon-Camaro. Ja bilen har efter Emma-tiden även haft sin boning i just Vaggeryd. När jag kommer ner lackeras några delar till broder Jans Viperreplika och en hjälm. Hjälmen, i gulffärgerna, är en showgrej inför ett journalistbesök angående deras McLarenbygge. Deras lackbox är gården. Med snabb och van hand stryker Peter på lager av ljusblått. Men det är Camoron jag kommit för - är det verkligen sant att den snart är färdig?

"Jodå. Vårt första mål var juni, men det gick inte", förklarar Kenth och tar mig på en runda i lokalerna bland färdiglackade karossdelar och breda slicks. "Nu satsar vi på augusti."

Även om man vid en första anblick inte skulle tro det, så är väldigt mycket klart och redo att sättas ihop. De spar inte på energi de tre. De flesta av dygnets vakna timmar går åt till projektet så jag är böjd att tro att de hinner. Framvagn och hjulupphängning har de för övrigt tagit hjälp av ovan nämnde Fredrik Nylander med för att konstruera om. Att Fredrik var motorguru det visste jag, inte att han även har hand om chassi och bilens övriga sättning.

"Abstinens sedan?" undrar jag.

"Det har vi inte tid med," svarar Kenth.

Nä det stämmer nog, för när den väl är färdig skall den köras, och få är de som brukar sina byggen i den utsträckning de tre från V gör.

I Skåne sedan, på Bjärehalvön, i sommaren. Här är det en så förunnat, att då man beger sig till Grevie för att köpa mjölk, möts man av en Koenigsegg One:1 parkerad på en liten vägficka. Och igen då man beger sig nerför Italienska vägen mot Båstad eller när man passerar F10 i Ängelholm, där de ju har sitt bo. En av sex tillverkade (sju inräknat prototypen) så det är en hyfsat rar ärta. "One:1" syftar på hästkraft vs kilo: 1300 hk på 1300 kilo. 0 till 300 och ner till 0 igen på 17.95 sekunder. De kör sina testrundor här. På de vackra sketvägarna.

Om man följer efter, vilket jag erkänner att jag gjorde vid ett tillfälle, märker man att ekipaget, på en sådan här runda på ett par tre mil, stannar till vid vägkanten några gånger, och då man passerar ser man föraren sitta och registrera nya data. Det känns så ursprungligt, gediget, hantverksmässigt och...omtänksamt. Var det så med Ferrari en gång för längesedan?

110 hög och 200 bred. Jag var tvungen att ta reda på måtten, för när man möter en K är man nära att styra av vägen - för säkerhets skull liksom. Jag undrar om den inte äter Ferraris a long the way. Bestdjävel.

Och sedan hemåt och då inom Nylander för att titta till bilen. Ny bränslepump, nya brytare och nya munstycken i webern. Där har han legat Fredrik, i tio mil på de ojämna småländska småvägarna, med bränsletrycksmätare inmonterad i motorrummet och lamdasond och ställt in. Tändningen tio grader upp och kraftigare munstycke som spelar bättre med "things". "Nu går den jävligt bra" har Fredrik sagt då han ringt mig nere i Skåne.

Körbarhet var det ja. Ja jävlar.

Denna körbarhet skall utnyttjas. Än är det sommar...

Göran