LÖRDAGEN DEN 28 MAJ GÅR TILL HISTORIEN som den dag då Sällskapet avhöll sin vårslalom sagda år. Måhända ingen viktig händelse tänker ni, och det har ni alldeles rätt i. Men det var roligt, folk- och bilrikt. Det andades optimism om man får bruka sådana termer i ett sammanhang som det här.

Om vi tar det från början så var det oro och tunga moln i luften above our heads. Bo, Ande(r)s och jag, anlände till Mats Svanberg round about nio. Då misströstades det lite. Något svors det. Själv bytte jag fälgar på MG:n. 60 ekrars bort, 72 på. Bredd, uthållighet och styrka. Jag hade bilen stående sedan tisdagen hos Mats. Då hade jag glömt att ta med mig nyckel - så Mats fick ordna. Då jag då lyfte bilen, för att byta hjul for det sig inte bättre än att jag i min absoluta klumpighet förde in domkraftslyften - otillräckligt långt. Nu rymmer MG:ns bensintank inte 40 liter längre. Jag har lärt mig att bensintankar inte tål vikten av sin bil själv. Jag nämner detta bara för att praktisk oduglighet aldrig går att dölja i längden. Åtminstone inte om det är Mats Svanberg som upptäcker det hela och räddar en från ett fullständigt fiasko.

Nåväl. Bo och Ande(r)s for iväg och satte upp koner (anpassade efter Porsche 997 GT 3), Mats åkte och handlade korv. Själv lyckades jag till slut få dit de nya fälgarna och for iväg mot Nifsarpsbanan. I det jag svängde höger efter kyrkogårdmuren inne i Eksjö, slog mig en annan sak. När man ställer av en bil för vintern så, ja... ställer man av den. Det kommer man ihåg. När man ställer på en bil för våren så... Ja ni förstår. "Mobilen" säger ni. "Använd mobilen". Men utan behörighestkod får man ge fan i allt som har med myndigheter att göra och köra hukande genom livet och städer.

Det var kallt vid 09.45. Det blåste och regnet (upplevde vi) hängde i luften. Vi tänkte att vi alltid har otur med vädret i Eksjö. Vi tänkte att uppslutningen skulle bli klen. Vi tänkte att livet inte alltid visar sin soliga sida emot oss. Ungefär så tänkte vi.

Nu blev det ju inget av de där tråkiga misstankarna. Och allt blev bara trevligare.

Det började rulla in bilar av sådan trevnad, variation och mängd att vi alla började gladna till riktigt ordentligt. Det var gamla medlemmar och det var nya. Det var bilar som varit med länge och det var nya - som Bertilssonbrödernas kompis som kom i just ihopskruvad sportvagn av egen modell med en ljuvligt ljudande Jaguar-V12:a under skalet. Vi körde våra träningsrundor och vi pratade. Med tiden lades korv och hamburgare på grillen. Det röktes en lunchcigarr rullad i Dominikanska republiken. Och med tiden kom solen också.

Upplägget var efter Magnus Schälins förslag så, att vi körde tidtagningslöst fram till charkvarorna och i sex grupper om tre sedan, med två körningar och en tredje senare.

16 förare bestämde sig för att deltaga i detta, en del körde hem och andra hade maskiner som var för outprovade eller tappade oljetryck och andra bara var. Lite längre ner hittar ni resultatet.

Även om inledningsbildens sol inte sken mestadels så tror jag vi var väldigt nöjda allesammans. Oavsett bil, tid, oljetryck, körkort eller annan försumlighet.