TRADITION. LÅNGFREDAG. Utanför mitt fönster rullar den ena vederstyggligheten efter den andra förbi, dagar som dessa. Stilla veckan slutar med ett chabom av femtiotals-rock n roll, ölburkar, fulla sjuttonåringar och frusna skinkor i nedvevade rutor på raggarbilar från Tidaholm med omnejd. Som brukligt. Långa köer av bilar på väg mot Elmia. Låga volvos, slajmade BMW:s och tunga Buick electras. Så är det alltid vid denna tid på året, det är inget märkligt med det.
Men när jag sitter där och kastar en blick ut genom fönstret - av en händelse - ser jag något som fångar min uppmärksamhet. En franskregistrerad VW-buss har stannat till på det lilla torget utanför, bakdörrarna har öppnats, en ramp dragits ut och en stor svart MC har rullats ut. Mycket olaglig. De två personerna vid bilen arbetar snabbt. En röd bensindunk i plåt plockas fram och MC:n får sig en snabbtankning och startas upp. Allt sker mycket fort och jag får tankar av ett rån i vardande, som i en Tarantinofilm. Det är en ung man och en ung kvinna. Hjälm och handskar plockas fram. MC:n mullrar på hög tomgång. Ingen strålkastare, inga nummerskyltar. Kvinnan hoppar, tycks värma upp, som inför en fysisk prestation. Jag är mycket fascinerad. Vad står de i begrepp att göra? Varför har de kört hit och parkerat, varför är MC:n så avidentifierad. Varför arbetar de så fort, så synkroniserat? Mannen skjuter in rampen, stänger dörrarna. Bägge tycks veta exakt vad de skall göra, som de övat in processen många gånger. Båda har nu iklätt sig hjälm och handskar. De har inte talat med varandra på hela tiden.
Även om hela händelseförloppet fascinerar mig, så följer dess oväntade uppdykande och utveckling en förväntad dramaturgi. Men så bryts den. För istället för att mannen tar det av mig förväntade initiativet är det den unga kvinnan som grenslar MC:n och mannen som sedan kryper upp bakom henne. Min föreställningsvärld, mina ingrodda tankebanor förbryllas. I mina tankebanor är det kvinnan - om än vild och upprorisk - som stött och passat upp mannen i hans förberedelser för vad än det nu de planerar. Hon som ser till att han kan utföra stordåd. Råna den där jävla banken eller god knows what!
Så rullar de förbi på MC:n under min balkong, motorn ettrig men återhållen i kvinnans hand. Ut på Huskvarnavägen i riktning mot Elmia och där släpper hon lös den förbi raden av köande bilar, och är borta. Huh? Klockan är 11.21.
Jag ligger i soffan och läser när det fräser till utanför fönstret igen. Jag känner igen vassheten i ljudet. (Det där är en efterhandskonstruktion). Jag reser mig upp.
Hon är tillbaka. Bara hon. Men nu iförd mannens hjälm. Hon parkerar motorcykeln. Öppnar skåpbilens bakdörrar, innan hon hoppar in i bakom ratten och kör fram ett par meter då en parkerad Volvo står för nära bakom. Hon tar av sig hjälmen, drar ut rampen, och går bort till den alltjämt puttrande MC:n. Lika målmedveten, rak, i sitt agerande. Hon är späd och för en stund blir jag rädd att den stora MC:n skall välta omkull henne. Men inte för ett ögonblick att hon vinglar eller tvekar, snabbt och säkert styr hon upp den avidentifierade maskinen in i bussens lastutrymme. Rättar till mössen, in bakom ratten och iväg, styr direkt in i bilkön på väg till Elmia. Tillbaka åt samma håll. Och är borta.
Klockan är 12.32.
Vad är det jag bevittnat? Kan jag lägga ut det på Sidan? På nyheterna talar de om två mystiskt döda funna i en bil vid Gunnaryd, bara kilometer bort. Många oklarheter. Tidpunkten för när personerna hittas stämmer med MC-parets försvinnande och återkomst? Vad är det här? Skall jag maskera tjejen? Avidentifiera henne som hon gjort med motorcykeln? Jag tvekar. Några dagar senare träffar jag Peter Bergström, han besökte mässan annandagen. I går. "Bästa nånsin" säger han. "Hela upplägget var bra. Mycket bilar, och en galen stunt- och driftingshow på baksidan, med driftingbilar, crosskarts, snöskotrar, terrängbilar och en galen MC-föreställning. En tjej. Fransyska". Pling.
Sedan blev det tradition igen. Mässan besökte jag inte. Göran
|
