Det var ju Ronnieutställning i Örebro iår. The Utställning måste ju beses innan avslutningsdatumet den 21 innevarande månad. Därför samlar man sig några stycken, packar in sig i bil, åker till Örebro, inhandlar ölen och besöker utställningen:



Och sedan kom Technon, vacker och däckbred.


Ronnie kom til Lotus 1973 och med den klassiska Lotus 72:an tog han sin första seger i Frankrike samma år

Det visades film. Det första året med Lotus, med både glädje, första segern, och sorg, Cevérts död.
Till vänster med Colin Chapman, till höger med Jackie Stewart.

Snusdosan som finns med för jämförelse är Rikards. Däcket, tillbucklat som det är körde R.P till sig en 5:e träningstid med.


En stor vacker bild från tiden med BMW och deras 3,0-monster som han ju bl.a for av med på Knutstorp 1973.


1976 återvände han till March och deras snabba men sköra 761 med vilken han tog det som skulle bli märkets sista seger.
På Monza var det,
förövrigt hans tredje på banan.

 

Så här kan det se ut i Örebro, litta nytt och litta gammalt. Men vackert.


Sedan beger man sig ut i Örebro som visar sig vara en rasande grann stad. Visste ni det?
Och ölen är utan tvekan drickbar. Men det förstod ni säkert.

Vi sökte efter den nyuppförda statyn och herr Petersons barndomshem. Vi frågte och smällde iväg en massa kort, men riktigt säkra på vilket hus det var blev vi aldrig.

Statyn fann vi, men inte är den sådär vansinnigt grann.
mmmmmmmmmmmmmmmmmmm


Ja och sedan blev det lite countrylife och herr Flaska och farbröderna Burk satte oss i gungning till gryningen.
Och var det inte dom som höll oss vakna så var det Mika på gitarr och bålgetingar stora som krigsmålade starar.


Men det blir söndag och dags för eftertanke och kontemplation. Så man reser, efter brynt örebrosk skinka, ägg och stekt potatis på riktigt bakfyllemanér och tar sedan vägen om Heliga Birgittas Vadstena och stannar till där, i dess ro och andäktighet, och vid torget är det så tyst att det enda som hörs är ett sobert klirr av bestick mot porslin från uteserveringens bord. Det är Vadstena det en söndagseftermiddag. Men innan dess har man besökt Verner von Heidenstams Övralid, det magnifika och enastående vackra, beläget vid Vätterns norra del. Här finns skrifter där han skildrar sina junikvällar under körsbärsträdet, blickandes ut över ömsom fårbetade ängar, ömsom böljande lövskog, han berättar hur han önskade att de aldrig tog slut. Då man följer hans exempel och slår sig ner under trädet förstår man honom. Besök Övralid.


Övralid

Han lät begrava sig här, den gamle nobelpristagare, och i hans gravsten ristades:


Det är vackert och det kan man tänka på efter att ha besökt tre nu döda världsberömda svenskars platser.
Den heliga Birgitta ämnar jag inte skriva något vidare om, däremot är tanken att Ronnie skall givas en sida.
Det finns en del, faktiskt ganska unika bilder som kräver publicering. Som till exempel denna:



Fast då blir det i stort format. Men det är, som det brukar heta, en annan och senare historia.
I dag är det den 11 september.

 

"Sätt dig vid min grav en stund.
Där är så tyst och ensamt.
Tala till mig vänligt
stilla som till en som ej kan svara.
Mig förunnades det ofattbara
att som människa få leva några år på jorden.
Gläd dig du som än ser solen."

Verner von Heidenstam. 1931