VI BESÖKER MOTORIMA
Måndag 7 maj 2014

MOTORIMA COACHBUILDING LIGGER, OM INTE MITT I MÖRKASTE SMÅLAND, SÅ ÅTMINSTONE EN BIT FRÅN DE STÖRSTA ALLFARTSVÄGARNA. I Rydaholm. Hit tog sig 40 styck nyfikna ssj:are den 7 maj. Det är rekord i sitt slag och det är än mer rekorderligt då besöket genomfördes på en måndag med ganska många mil att avverka för de flesta av oss. Motorima Coachbuilding är Magnus Ahlqvists thing. Sedan 1983 har han här format, knådat, bankat och renoverat bilar till fulländning. Ofta gamla tävlings- och sportvagnsrariteter men även några under eget namn.

Utanför byggnaden samlas vi runt en Ford V8 Nordic special 1947 kallad "Snow white". Ett muskudunder tillverkat i Norge men med stor racinghistoria i Sverige. Nu ägd av och renoverad till norsk herre. Vi får sedan ta del av många skönheter och exklusiviteter på våningar två, men frågan är om inte den vackraste av dem alla är den som vi möter först, precis innanför dörrarna: En Maserati tipo 154 i vitt med tricolorränder som en hyllning till franska Le Mans för vilken den var skapad 1965. Där och då kraschade orginalet våldsamt i slutet på Mulsannerakan. Lloyd Casner, föraren, omkom omedelbart. Därmed var Maseratis Le Mans-satsning, för stunden, över. För att skapa en bil likt denna, som endast byggts i två exemplar? använder sig Magnus av foto, kvarvarande ritningar och litteratur för att komma orginalet så nära som möjligt. I detta fall är resultatet fullständigt fantastiskt.

Maseratin står granne med en Stanguellini Formel junior 1959 i absolut orginalskick! Bilen hade stått i en trälåda i 30 år då Magnus fann den. Förutom en mekanisk översyn skall den förbli sådan. Orörd. Det är kärlek i herr Ahlqvist röst.

Här finns en Alfa Romeo 6C Mille Miglia och en Ferrari 250 LM och en Austin Seven singelseater i skinande utvecklingsstadium. En Cooper f3/f2 med Graham Hill-historia. Som om inte allt detta varit nog traskar vi en trappa upp, till ett garage inrett i tidstypiska, motorhistoriskt doftande inventarier. Med möbler från anno dazumal och miniatyrbilar på väggarna. Här står en annan absolut höjdpunkt: den i F1-VM misslyckade March 721X från 1972. Misslyckad, men i utveckling nydanande. Misslyckad, men vacker. Ronnie körde den bara i några lopp under året innan stallet ersatte den med en uppgraderad formel 2:a. Magnus har kört bilen vid några tillfällen, senast i Danmark där det tyvärr slutade med en smäll, vilket gör att vi inte får ta del av den på Knutstorp Revival.

Här står en underbar pippigul Ferrari Dino, bland det vackraste kommet därifrån. Den vackraste av Magnus egna sportvagnsskapelser, beteckning kommer jag inte ihåg, vars vindruta är en uppochnervänd gammal SAAB-bakruta. En Alfa Romeo TZ från 1964 som står så långt in i ett hörn att jag inte får några rättvisande bildar av den. En Ferrari Maranello och en 308? som ingen överhuvudtaget bryr sig om i denna samling. Men här finns också en Brabham BT26 formel 2:a som är under renovering och som skall tillbaka till racerbanorna med en Ahlqvist bak ratten. "En smidigare bil än F1:an att köra med".

Klockan har blivit mycket. Det är många av racinghistoria mätta ssj:are som tackar för besöket och upplevelsen. Men något saknas trots allt denna kväll. Vi är andligen tillfredsställda men våra magar är hungrande. Med Ande(r)s C följer med automatik korv. Men Ande(r)s är inte med denna afton. Därför jagar flertalet av oss mot närmsta tillgängliga snabbmatshak till mättnad. Det smakar inte av Ande(r)s C korv men hungern är stillad och nöjda rullar vi hemåt.

Göran