I junis flor vid Vätterstrand, en afton som bedårar
se då kommer där en radda utav fortåkardårar
Lyss, de fara genom Kaxholm nu, hör tonerna: sublima!
och det är icke bara porschar här, se, där åker en Ultima.

Sällan framförd psalmvers av Victory Rydberg

JUNI MÅNADSMÖTE

FÖRUTSÄTTNINGARNA VAR DE BÄSTA. Ett juni i sitt allra vackraste. Småland som en bröllopsbukett. Gamla riksettan som en väg till sjuttiotalet åter. Ändå filade jag på eftermiddagen på en rubrik som talade fiasko. "Kris" för ssj eller dylikt. Maj månads möte var ju synnerligen skral i uppslutning. Nu blev det motsatsen. Sällan ("aldrig" sa några) har det varit en större samling bilar för en fikafärd. 21 styck. Och då talar vi inte vilka 21 som helst. Det var en spännvidd och spänst i materialet som fick det att sjunga i Gisebobacken. Bilden nedan visar på det. Claus i sin nyligen färdigställda Sevenbygge som andades Lotus lång grön väg. Framför honom riktig härlig Exige S i mörkgrönt och iklädd R-däck. Och längre fram Bertilsson gånger två: Jans Viperbygge och så den så välbekanta McLarenvagnen, råare än någonsin. Till detta förärades Sällskapet nytillskott i form av Monica med Jaguar E-type, Alec med Lotus Exige och Sam med Ultima. Förutom att ni alla skall vara Varmt välkomna, så hade de ju alltså en härlig trio bilar. Överhuvud har väl bilblandningen aldrig varit vackert brokigare än denna kväll.

Denna brokighet drog Peter till Gränna för fika och kaffe uppå berget. Ja det var en vacker kväll.

Tre män i en båt heter en roman, det här är två i en 356. Så små de verkar vara - Christer o Lasse.

Pit stop Gisebo

I centrum för intresset - och så iväg igen, innan fikat...

Monika kom med grace och elegans till aftonen, ja även bilen stod för detta. E-types mår vi bra av

Alecs Exige

Green

Från denna vinkel liknar bilen närmast Audis våldsamma Le Mansvinnare R18

Torbjörns tidiga MGB. 1962

Bosse tog en kaffegök

Själv åkte jag Claessonskt engelskt. Hemvägen gick fort det vill jag påstå. I de vida svepande kurvorna utmed Vättern fick jag för mig att MGB:ns smala ekerfälgar vek sig märkbart och jag inväntade bara deras totala sammanbrott. För jag kände det tydligt hur de inte alls orkade stå emot sido-G-krafterna. Jag tänkte hur vi skulle kastas in i vägräcket, funderade ungefär var min axel skulle möta överdelen av räcket. Så skedde nu icke.

Så ser en MG-förare ut i 180

Så ser en MG-passagerare ut inväntandes det värsta