Det var stor uppslutning på måndagen. Om det var värmen, bryntessonbesöket eller den nya samlingsplatsen som lockade ut nära nog rekordantal (minst 45 människor) är svårt att sia om. Däremot var alla församlade överens om att detta var den nya mötespunkten. Gott om plats och inga busslaster av italienska turister som måste ges företräde till hotellentréer och toalettstolar. Västra torget andas ett lugn som Hotellplans villervalla inte är i närheten av. På hotellplan kan märkesklubbar, glitterleenden och stärkta kragar hålla till. En oljsvart näve möter inget motstånd på Västra torget.

Ej heller bötfälles nonchalant efterlämnade lyxsportbilar här vid halv sjutiden.

Den ena efter den andra vagnen rullade in. Det var inte mer med det. Vi är vana vid allsköns entusiastbilar. Vi reagerar med den erfarnes svårflörtade hållning. Vi tittar, nickar måhända lite stilla. Och så kommer nästa bil. Och nästa. En nick ett handslag. Men så kommer Anders med mullrande åtta i rå racingskrud.

MG:n rodnade nästan över all uppmärksamhet den gavs. Jag vet att Ande(r)s gjorde det i vart fall. Av stolthet. Men sedan blev det ju korv hos Bryntesson. Kokt korv i bröd. Finns det något ljuvligare... finns .....?

Vi drog iväg sedan genom studenbalsprunkande, värmehukande, stadsvisionssargad stad. När fan skall de få bort de obsoleta gatorna som numera agerar fula jävla p-platser. Porscheägare bryr ju sig förövrigt inte om sådana har vi ju lärt oss. Men det visste vi. Porscheägare gör som märket och den därmed följande överhögheten tycker.

Jag åker mullrande v8. Det avundas jag mig själv för. Som en frustande, potensfylld vilde satt under inkörningsokets stränga förmyndare dundrar MG:n igenom en och annan rondell. Det känns bra det här. Biljävel.

Vårt mål var alltså Bryntesson Motorsport åt Torsvik till. Bryntesson Motorsport med Camaro som specialitet. Camaro cup-camaros. Stora, grova svängjänkare med racingsetuper åt det beprövade klassiska hållet. Ingen F1-teknik men mycket racing för pengarna. Ett antal hundra hästar, kan det varit lite drygt 400 på 1350 kg. 300 000 för en färdig bil och 150 till 300 000 i driftkostnader för en säsong. Camaro cup frodas enligt Tony. Den är populär så väl bland förare som publik. Bryntesson Motorsport håller sig med fyra bilar, en för Anders Brofalk, en för Magnus Krokström , en för P-G Andersson och en för gäsföreri. Tony och Anders berättar om framgångar i såväl nutid som dåtid. Anders vann cupen ifjol och alla bilarna brukar placera sig högt högt. Vi kommer in på Tonys tid som dragracingförare, 0-100 km/h på 0,8 - 0,9 sekunder. Om svaj och rattkorrigeringar som ger suddig fladderblick över lång mantorpsraka. Sådana siffror kan jag förstå. Även om jag inte kan förstå dem om ni förstår. Kan man förflyttas så jävla fort. Och sedan dundra bort över den där knixiga rakan, enligt Tony, i en fyra-femhundra knyck. Och så bara få ut en av bromsskärmarna.

Vi får intryck av ett mycket välfungerande och sympatiskt team. Med Yvonne Ljungskog som ekonomiansvarig och korvkokerska. Inte minst det senare gör intryck. Ett bokslut kan vem som helst med lite struktur och envetenhet registrera på dator. Men en rätt tempererad korv med för kvällen rätta senapssorter och bröd svänger inte vem som ihop, Serverade med varm hand.

Det drar sig mot Göteborgs stadslopp och gästbilen skall förses med förare till detta evenemang. Teamet skall släppa en pressrelease om en dag eller två. Vi vet redan. Det blir den holländske kanonen Duncan Huisman. Nu har vi agerat nyhetsblad också.

Teamet har givetvis en hemsida besök den.