Att det är en någorlunda rundhylt stund sedan Monte Carlo stod värd för F1-cirkusen gives här ingen större betydelse. Vi finnes inte här p.g.a av någon nyhetshets. Syftet är ett annat. Om någon till exempel har planer på att besöka Monacos GP någon gång i framtiden gives här en liten inblick av hur det kan vara. Ja inblicken gives i vilket fall. Återberättad av en herr Rikard och fotad av övriga deltagare:

Grand Prix de Monaco
Monte Carlo
29-30-31 Mai - 1 Juin 2003

Resan mot Monaco gick från Jönköping med fyra deltagare från olika delar av landet (två habobor, en östgöte från Jönköping och en smålänning från Göteborg). Alla var nöjda med att vara på väg och resan gick bra tills vi kom i höjd med Råslätt, då bestämde sig chauffören som var från Habo (som även var hyrbilsansvarig) för att öppna sin nyinköpta läskedryck och resan höll på att sluta ganska omgående. Drycken hade bestämt sig för att tömma sig snabbt och gjorde så, vilket medförde att den hyrda bilen fick en något kladdig inredning och bilen svajade våldsamt mellan de olika körfälten.

Efter den något ångestframkallande inledningen avlöpte resan smärtfritt när kvällen och mellersta Tyskland närmade sig. Föraren var nu från Göteborg och läget var under kontroll. Lugnet varade tills han bestämde sig för köra om en långtradare. Att köra om lastbilar är vanligtvis inget större problem men har de ena hjulraden över mittlinjen där omkörningsfilen är två meter bred på grund av vägarbete kan det kännas som lite trångt, i alla fall för passagerarna. Detta gick som föraren fortfarande håller fast vid galant, att två tredjedelar av passagerarna uttryckte sitt högljudda missnöje över att mittbarriären förlorade några reflexer kan vi bortse från.

Klockan 07.00 fredag morgon - Monaco, vi hade överlevt. Vi började morgonen med att försöka orientera oss och sedan inta en frukost på gående fot utmed banan. Vi lyckades hitta stället där Formel 3000 bilarna var parkerade. Vi pratade lite med Björn Wirdheim eller rättare sagt Jönköpingsbon uppmanade honom nästan hotfullt: - Se nu till att vinn i dag. (Björn såg lite skrämd ut när han hörde sitt modersmål talas men han nickade i alla fall till svar). Hyrbilsmannen från Habo uttryckte de mer vänliga orden: - Vi skall heja på dig Björn! Detta bemöttes med talande tystnad.

Kvalet för Björn och hans konkurrenter startade klockan 10.00. Vår svenske favorit höll sig på topp fem under början på kvalet och de flesta förarna verkade ta det ganska lugnt till en början. Platserna vi satt på var ganska bra men saknade teveskärm, detta gjorde att vi mot slutet av kvalet begav oss till hamnbassängen. Björn gjorde ett par mycket bra varv på slutet och tog pole precis innan kvalet rödflaggades.

Kvalet till Porsche Michelin Supercup bevittnade vi med svalt intresse och när det var slut tog vi oss mot banan och depån. Depån visade sig vara avstängd för en del men inte för oss! I utgången av depån hade de bara placerat ut en ensam vakt och ett litet rött avstängningsband, han såg inte särskilt hotfull ut så vi bestämde oss för att göra ett depåbesök. Till vänster om vakten fanns garaget med läkarbilarna och det var inte avstängt. Genom detta garaget kom man sedan ut till depån och där var den inte avstängd. Vi kände oss välkomna och klev på. Där gick vi sedan och strosade en stund i depån, alldeles ensamma, storögda. När vi närmade oss ingången av depån märkte vi att vi var förföljda. Det var vakten som närmade sig med raska steg, han såg nu lite hotfullare ut. Vid ingången till depån stod det inte bara en vakt utan tio! Problem? När vakten kom ifatt oss sa han bara helt vänligt: Sortie! Min franska är begränsad men jag tolkar det som att det var dags att gå. Vakterna vid ingången ingrep inte heller särskilt brutalt utan frågade oss bara om passerkort, vad vi nu skulle med det till när vi var på väg ut.

Till höger Ferraris chefsmek som inte uppskattade den FIA- och Ferraridekorerade Volvon

Fredagens raceövningar var över. Rättare sagt: Vi trodde raceövningarna var över, nu var det vår tur! Vi hade bestämt oss, vi skulle åka på helig mark. Banan öppnades för utvalda fordon, om vi blev utvalda eller valde oss själva kan vi lämna därhän. Vi kom in, och vi körde inte bara ett varv. Tyvärr måste jag medge att jönköpingschauffören inte fick tillfälle att få något flyt i körningen eftersom vi vid varje påbörjande av nytt varv blev hindrade av polis. Sista varvet fick vi till när vi pressade oss förbi en polis som vänt ryggen till. Efter tre varv tog det slut, en polis stoppade oss och visade tydligt att han hade noterat oss, tre gånger. Vi var nöjda, det är inte förunnat alla från Småland att få bränna gummi på kerbsen i Loewekurvan under en tävlingshelg.

Dag 3, lördag 31:a maj, kvaldag Formel 1. Strax efter klockan nio rullade de första bilarna ut ur den korta depån för lördagens första träning. Första träningen slutade 09.45. Klockan 10.15 var det dags för den andra. Båda passen avlöpte väl förutom för Jenson Button i BAR som fick problem i utgången ur tunneln och kraschade i chikanen till följd att hans tävlingshelg var över.

13.30 var det dags för uppvärmning för de stora grabbarna, nu närmade det sig allvaret. Inget av spänning hände dock under uppvärmningen. Alla var ute och rände ett par varv utan incidenter.

14.00, 2e Séance d´Essais Chronométrés qualificatifs F1. Eller på ren svenska, kvalifikation. Ni följde det säkert på teve hemmavid så vi går inte in på detaljer. Ralph tog pole tätt följd av Kimi och Montoya knep tredjeplatsen. Trulli fyra och till de flestas glädje tog Schumacher den äldre sig först in på en femteplats.

Formel 3000 race. Allt började så bra och början av racet gick mycket bra. En bit in i loppet ledde Björn nästan med 20 sekunder och vi svenskar på läktaren började både låta och se väldigt självsäkra ut. När vi började känna oss trygga skedde en olycka och säkerhetsbilen kom ut. Lite oro spreds i lägret men vi lugnade oss snart när svensken på nytt fick ett försprång som han höll nästan ända in i mål. Besvikelse var bara förnamnet.

1:a juni, raceday. Grindarna öppnade klockan 06.00 och det gällde att vara på plats så att ingen hann stjäla vår stolar som vi lämnat kvar på väl valda platser kvällen innan. Stolarna var kvar, lättnad i gruppen. Platserna var perfekta! Enda lilla molnet på vår himmel var en buske som förtretade två av oss. Vi nöjde oss till en början och nu var det vila som gällde. Första tävlingen var klockan 10.00, då det var Formel Renault som skulle göra upp. Vid lång vila och leda kan människor drabbas av rastlöshet. Det drabbade oss. I det här fallet tog sig rastlösheten uttrycket av trädgårdsmästeri. Busken behövde ansas, vi behövde plats! Det började helt lugnt med att småkvistar avlägsnades för att ge oss mer benutrymme. Efter ett tag blev vi modigare, vill ville ha mer. Vid åttatiden började det faktiskt likna något, vi såg betydligt mer när vi satt ner och benen hade hur mycket plats som helst.

10.00 Formel Renault
Klockan var tio och ståplatsläktaren "Sectuer Rocher" började bli fullsatt. Tävlingen började men spänningen var måttlig, det svenska teamet hade inte kvalat så bra och bara en svensk, Edward Sandström deltog.

11.00
Porscheracet startar. En stor krasch redan i backen upp mot Casinot. Mot slutet av racet är flera bilar inblandade i en krasch i sista kurvan där vi sitter. Mannen som var chef för funktionärerna på plats tog det till en början mycket lugnt och menade på att läckande kylarvätska inte är någon fara. Han hindrade således sin kollega som ville lägga på absorberingsmedel på vätan. Till nästa år tror jag inte mannen har kvar sitt jobb eftersom ett hejdlöst kraschande inleddes i kurvan.

12.00
Mycket vill ha mer! Rastlösheten tog vid igen. Busken var på nytt i fara. I stor fara visade det sig eftersom vår granne till höger, en fransk gentleman i sextioårsåldern, visade sig vara en rutinerad herre och drog fram en sekatör som vi gladeligen lånade. Efter en halvtimma fanns inte busken mer.

13.30
Vi såg perfekt, strax nedanför oss gick alla förare förbi på väg till depån. Gamla världsmästare som Jackie Stewart och Mika Häkkinen gick förbi. Rocksångare, fotbollsproffs och andra mer eller mindre "viktiga" personer passerade på väg till VIP läktaren. Det var race i luften.

14.00
Starten går, alla kommer förbi första kurvan men Räikkönen tappar en placering till Montoya. Trulli gör en mycket bra start, håller Schumacher bakom sig och försöker ta sig om finländaren utan att lyckas. Första varvet går bra för alla utom gamle Frentzen som kraschar vid hamnbassängen. Bilarna börjar gå i depå, alla utom de röde. Jönköpingsbon får upp hoppet om en vinnande strategi. Som tur är för oss andra går de i depå tio varv senare, deras taktik var felaktig denna dag. Ralph tappar sin ledning i samband med depåbesöken och Montoya tar över. Han håller sin ledning med Räikkönen jagandes. På slutet tar Ferrari och Schumacher in på ledarduon, att vi dessutom känner ett fåtal regndroppar gör oss inte lugnare. Men han når inte fram. Montoya vinner, Räikkönen på andra och Michael Schumacher på tredje plats.

Mycket nöjda återställer vi vätskebalansen, samlar ihop oss och njuter av livet. Det är över, en mycket lyckad helg är tillända.

Deltagare
Per (Habo), Jörgen (Habo), Rikard (Göteborg), Adriano (Jönköping)

Rikard A Göteborg 2003-06-12

Vi vill tacka följande:

PeGe minibuss för utmärkt hyrbil
Nicke som inte la på mer än 90% på biljettpriset
Franska bagare
Monegaskiska polisväsendet
Monte Carlos parkförvaltning, eller om de ska tacka oss
Michael Schumachers chefsmekaniker som blev heligt förbannad på oss på grund av lite Ferrariklistermärken och för att vi tjoade på honom.
Mika Salo med fru.
Franska öltraditioner
De franska vägtullarna som hindrade oss att lägga pengar på onödiga nöjen