EN LÖRDAG I AUGUSTI

MANTORP CLASSIC FESTIVAL EN LÖRDAG I SLUTET AV AUGUSTI BJUDER BÅDE SOL OCH REGN SOM SEGRAR OCH MOTORRAS OCH URINERING. Vi är på väg till Mantorp park ett gäng fördelade på åtta bilar, som lämnat Huskvarna vid halvåtta-tiden. Vi tar de vackra vägarna från Gränna och uppåt, vägar kände enbart av Kjell och Skaparen och de vid vägarna boende. Det är en stor överdrift detta, det inser ni alla. Men vad jag vill förklara med vägvalet är att det möjligtvis tar tjugo minuter längre tid än normalt, men inte mer, och sträckan till Mantorp i vanliga E4-fall är inte särskilt lång. Det tar inte eoner av tid, utan mer en dryg timme. Så låt oss säga att resan nu tar en timme och tjugo, max en och en halv, men vi hinner inte landa vid banan, det är kanske fem kilometer kvar, då Ande(r)s i sin alfa, fjärde bil i kön, ringer till Kjell, längst fram, och förklarar sin trängande nöd, varpå Kjell svänger in på stor sidoplats och ut strömmar både förare och medpassagerare från så gott som alla bilar. "Ja, va fan vi är ju ett gäng gubbar" förklarar den stora ansamling urinater vid sidan av vägen. Det sitts med större lättnad i sportstolarna de sista kilometerna till banan. Så här såg det ut:

Peter betraktar sju böjda nackarna från de fyra första bilarna.

Väl på plats ställer vi oss i den vackraste av rader

I lördags var det den 25:e, det kan måhända vara bra för olika anledningar, men det är ett olämpligt datum då Hofsnäs sportvagnsträff inföll samma datum och lockar samma bilar och intressenter om man tänker sig den samling av entusiastbilar som fyller Mantorp vid sidan av racingbilarna denna lördag, och detta inom hyfsat detsamma upptagningsområde. Det märktes både på Mantorp och i Hofsnäs tror jag att rapporterna sa.

På racerbanan fortsatte de våra att fira framgångar, främst Claes Andersson i sin Austin Healey som nu slog hela kopplet med elaner och allt annat i torrföre, och då var dittills obesegrade Bengt-Åke Bengtsson med som vanligt. Strålande Claes - lördag som söndag. Största segern utan tvekan! Lotsengård femma båda dagarna.

I sin Opel kadett GT/E i nyaste klassen för standardvagnar och GT 72-90 blev han två på lördagen efter Michael Sundin i vätan om lördagen, sedan Bo Warmenius brutit, och Lennart Bohlin i Corvette i torre om söndagen.

Stor helg för far men värre för sonen. Arvid i klass 66-71 sprängde motorn redan på tidsträningen och så var denna helg förstörd

Magnus Ramsö då? Hur gick det för honom? Mycket bra med tiden. Efter en tidskörning som inte riktigt stämde, och en "pisstart" - som vi säger i teamet - i första heatet, så plockade han bil efter bil i blötföret och hade konkurrerat om segern om inte den där pisstarten varit.
Söndag och det är torrt. F2-Torgny far av banan och lämnar fältet öppet för kamp om segern till Tomas Otterberg och Magnus. Magnus snurrar, kommer upp på banan och hämtar in hela Tomas försprång, passerar men Tomas lyckas passera på sista varvet och vinner med 0.042 sekunder. Vi ser redan fram emot Falkenberg, ja Magnus satsar även på Anderstorps jubileumstävling den 9 september.

Björn Otterberg som hade den vådliga kraschen på Knutstorp mår bra som vanligt men hans Merlyn är fortfarande ostridbar. Då plockar sonen Tomas fram sin gamla Van Diemen RF81 med slicks och grejor till honom. Nå det blir måhända en omställningsprocess som efter kvalet blir lite väl stor i regnet så något mer köra blir det inte. Men kry är Björn.

Björn Otterberg

Nu ska ni få läsa: Då jag är ägare till en MGB GT av 72 års modell så rör jag mig gärna i de häraden som uppfylls av liknande bilar. I MGCC-samlingen fanns denna, i solljuset tog det ett ögonblick att det se att färgen inte riktigt var min även om det där och då var likt (jag är färgblind). Jag läste på informationen i rutan, det kunde vara en angränsande årsmodell också - nej, det visade sig vara en 72:a. Så läste jag vidare påinformationslappen. De som känner mitt namn förstår att jag häpnade - det stod: ägare: Göran Larsson. Hur sannolikt är det?

Tunga sinnen i Healeydepån - Arvids Opelmotor är oåterkallelig.