BATTLE ROYAL

INTE ENS UNDER MANTORP NOSTALGIA RACING DAYS KUNDE ÅRETS SOMMAR BJUDA PÅ ETT VÄDER AV TYPEN "ALLDELES FÖR JÄVLA VARMT". Det har det gjort förr, det minns jag bestämt. Vi satte av från Jönnet vid 07.15 i ett ganska sirligt regn. Natten hade dragit fram med väldiga regnavsläpp och nu stod vi, för tillfället under tanktak och log lite milt åt Loftis enastående små torkarblad på Lotusen. "Ju fortare vi kör desto bättre. Då klarar jag mig undan väta. Å andra sidan trivs bilen bäst i 80-90 i marschfart". Så nånstans där vi fick hålla oss, på Riksettan, till Gränna, sedan blev det för puttenuttit och tidskrävande - våra SSJ:are skulle ut och kriga startpositioner redan vid nio nollnoll - så vi äntrade E4:an och 120 kilometerstempo.

Mantorp har lyckats bygga upp lite go inpassagekänsla - det är trivsamt att stå och se entusiastbilar rulla in genom grindarna. Nu for vi iochförsej raskt igenom dem - vi hade ju en tidpunkt att passa. Sportbilsparkeringen på innerområdet är numera asfalterad. Där ställde vi oss, var på sin plats där denne tillhörde. Dan bland porscharna, Loftis hos Lotisarna och själv parkerade jag mig among MG:s. Av någon anledning har skilda trakter sitt märke, Mantorp drar alltid mycket MG.

Störst och minst kom samtidigt. Rollsen framfördes av herre i slips och kritstreck. Med mustasch. Några passagerare att fylla ut väldighet fanns icke. - Fast har jag berättat historien om Rollsen och de fyra skinnskallarna som så totalt fyllde upp denna bils inre att den helt tycktes ganska liten, som en 142:a en dag i England. Fråga Ande(r)s eller Loftis. I Fiaten, som var i raceskrud, satt fyra fullvuxna tillsynes bekvämt och godmodigt.


MGB, MGB, MGB...	Micke Frieberg på väg till intervjupodiet. Mats därbak.

Mycket nya jänkemuskler

Björn Otterberg körde inihelvetes bra! Totalfyra om lördagen och totaltrea på söndagen! Har du varit snabbare?

GT/GTS - 65


Något färre SSJ:are kom till start i GT65-klassen, nu var det bara Claes Andersson och Anders Lotsengård i sina Austin Healey 3000 som representerade Sällskapet. Kvalificeringen kördes i blött vilket passar rally-Claes utmärkt: pole. Lotsen femma på griden.

På andra rutan stod Lars Esselius i hiskelig Corvette och när starten gick dundrade han väl förbi på rakan - jag tror att det var så. Tror och egentligen skiter jag i vilket, för när jag stod och inväntade bilarna i depåkurvan var det den där Chevan jag förväntade mig. Men den som kommer, laddande, vrålande och på tvären igenomfarande kurvan i spets är Claes. Det är inte riktigt alltid man upplever hur fort det går när man står bredvid. Nu gick det så att det sjöng i hela området. Och jag måste erkänna att jag blev väldigt glad av att jag lyckades få bra kort på kurvan trots lång slutartid. Corvetten var borta men strax bakom kom Bengt-Åke Bengtsson i sin röda Lotus elan. Ibland skiljde det lite, ibland något något mer, men aldrig mycket. Det var racing on the tippi-toes, ljuvligt att skåda. Claes vann och besegrade för första gången Bengt-Åke.

Detta var om lördagen. På söndagen utspelades, enligt Mats Svanberg, det bästa jävla race - alla kategorier - han sett i racinghistoriska. Åter igen mellan de två, men denna gång skiftade de två täten loppet igenom, ända tills sist startande Esselius i Corvetten passerade på slutet och vann, med Claes tvåa och B-Å trea.