Om onsdag afton redan, samlades ett anhang i vackra Hällekis med hårt k, för att där övernatta och skänka lugn till följande morgon. Och måhända begåva onsdagsaftonen med chips, jordnötter, trevnad och alkolhol.

"Ja vi är idrottsmän. Vi tillhöra riksidrottsförbundet" sade någon. "Jaa, nog är det något ganska idrottsligt över det här" sa Dan och svepte allvarligt med handen runt bordet. Till detta logs det i det att alla icke kunde uppsnappa det direkt idrottsliga i samlingen och de medhavda buteljerna. Men Dan stod på sig. "Jo det tycker jag."

I den ljusa sena kvällen började några herrar så småningom tröttna, något som omdelbart uppmärksammades av riksidrottsförbundets överherre denna kväll, Dan - upplivad av de på bilderna uppdruckna burkarna - och att genast ingripa:

"Nä nu ska vi sjunga! Vi tar den där gamla godingen: #Vi äro fysiska praktexemplar, präglade hårt utav idrottslig nit# Kom igen nu!"

Och det vart morgon och det åts frukost i den vackra Falkängens hantverksby och därifrån inleddes sedan den lilla trippen, förbi det sagolikt sköna och ljusgula Råbäcks herrgård, till banan.

Som aktivt körande fanns bara 18 åkare - en besynnerligt låg siffra då det alltsom oftast handlar om överfulla banträffar på andra håll. Jag delar lånehjälm med Claes (vi har båda glömt), Claes kör fort-fort i Miata mk1, han är medlem i både SSJ och Göteborgs sportvagnsklubb. Vid svkg:s banträffar är det minst 50 bilar och 15-20 på varje körpass. Han uttrycker stor belåtenhet över att få köra så mycket man vill på våra bandagar.

Kjell, vår ordförande, skrev något om liggande vid armcoräcke, sökande spännande bildvinklar - nå, resultatet blev icke vad som önskats, felvalda slutartider gav mest tråkigheter åt ansträngningarna.

Dessutom försvann den personliga orken alldeles efter lunch - som denna gång bestod av mestadels korv - så både åkande och fotograferande upphörde vilket gjorde att det blev snålt med foto på vissa håll.

Tore vid sin post, vilken han bara lämnar för ett kort avbrott vid en lunch, som han förövrigt håller kort. Här släpper han förövrigt ut Dan. Att det skiljer cirka 15 år på Dans och kollegan Lennarts porschar är en förunderlighet. Vilken som nu var äldst har jag glömt.

74 eller 87? Va låg MG:n är förresten.

Magnus lämnar depåutfarten under vakande ögon. Tyvärr var det fel på bränsletillförseln så det blev inte så mycket åka av. Däremot nu tid att förbereda sig inför RHK:s Mantorptävling den 25-26 augusti.

Såsom ett foto där man tar med både livet ovan ytan och under den har man sett. Ett lugnt liv ovan, en späckhuggare i en annan värld under. Parallell kan göras.

Dom är bra på att dra linjer och komma på vackra namn italienarna.

Andra parhästen i anrika team Göran Larsson Motorsport är Loftis som fick ganska många varv under bältet.

Roy still going strong.

Vid ett av de där armcoräckena använde jag mig en teknik som fick mig att falla bakåt i det att det bil passerade - ibland så pass att det var svårt att hålla lemmar ur bild.

"En dag. En dag..."

74 eller 87:a?