Här hade ni kunnat sitta. Det gjorde ni nu inte. Det är tomt, lite mossbeväxt, gräsgenomsprängt och vackert. Fast jag vet inte om man bör förfasas över primitiviteten för åskådare på Kinnekulle Ring eller om man borde K-märka skiten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

Den där BertilssonsMcLarenreplikan

 

Jag är en feg jävel. Det skall vi ha klart för oss. Jag åker inte gärna fort i ett passagerarsäte. Men jag har ända sedan mitt första möte med Bertilssonbrödernas McLarenbygge propsat på en åktur. Nu sitter jag där. Med en hjälm från anno datsumal, i en gokartlik stol, i ett jätteskepp med en Chevrolet-åtta i ryggen.

-ta det lugnt nu Peter


Leaving the fucking pits

 

på passagerarsidan av bilen är vindavvisaren lite lägre än för föraren och fartvinden träffar mig rätt i ögonen och hotar lyfta min 50-60talshjälm till skyarna. det tar ett varv eller två innan jag får in rätt vinkel på huvudet för att överhuvudtaget kunna se något alls.

jag sitter stenhårt. stenfast och stennära golv bana och gud. bilen kränger inte en millimeter. antagligen kan bilen köras hur fort som helst i vilken jävla kurva som helst. men nu har peter en passagerare som hela tiden ber om försiktighet. dessutom är de, förhållandevis, smala däcken, sju år gamla och långt ifrån r-däckstyp.

get that fucking pårch

kameran hoppar och studsar. med mig. det känns så 70-talistiskt man kan tänka sig. utan komfort och hämningar. utan medbestämmanderätt och ångervecka.

tack 50-tal. tack 70-tal. och tack bröderna bertilssons 2010-tal.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

sen gav sig bertonepojkarna ut