DET HÄR ÄR EN AC COBRA. Det visste ni. Men ni kanske inte kände till att den är döpt efter Ande(r)s Claesson - AC. Men så är det. Om E-type är en Dr Jekyll och Mr Hyde är Cobran nothing of the sort. Den är rå rätt igenom. Från lanterna till akterpipa. Bilen ovan tillhör Michael Gans. Det är äkta vara från 1963 på 4 700 cc och kostar miljoner. Med Cobran är det så att man inte riktigt vet om den är amerikansk eller brittisk. Den kanske är både och, och skiter säkert själv i vilket.

Ande(r)s - som alltså gett namn åt bilen - sålde ju av sina båda MGB:s och köpte sig ett projekt. Han gjorde det samma med MG-V8:an. Då av en tröttnade stockholmare. Nu av en tröttnande stockholmare. I sömn i tjugo år. Vad fan är det med dom? Stockholmarna. Och vad är det med Ande(r)s?

Det ursprunliga Cobraprojektet startades av Caroll Shelby 1962 med en fordmotor om blev allt större med åren, intryckt i en modell från det brittiska märket AC. I AC:s (nu blir ni förvillade) köp ingick en Chevamotor som just är genomgången, honad och omhändertagen på bästa sätt. Startar man ett sådant här projekt bör man ha en much till sin hjälp. Denne bör med fördel gå under namnet Peter - det vet jag bestämt av egen erfarenhet.

Jag var nere och hälsade på dem i garaget, söndag efter middag. De är roliga de där. När jag kom stod de under Ande(r)s lyfta Alfa och diskuterade nåt. Under den korta tid det tog för mig att hänga av mig jackan och leta fram spolarvätska och spä ut den - med tre delar vatten, hade de hunnit flytta sig till sliprummets arbetsbänk och monterade ventilerna i chevatoppen. Så gick jag ut ur garaget, hissade upp portarna och körde in min bil. Sänkte portarna, och då stod Peter vid en arbetspall precis till höger och grejade med Alfans bakre bromsskivor - Ande(r)s hade redan fått på sig skyddsglasögon och munskydd och satt vid Cobrans vänstra hjulhus på en pall för att jobba med detta hjulhus form. Jag hämtade den framtagna spolarvätskan, öppnade huven på min Mazda, lossade det lilla plastlocket till behållaren för vindrutespolning. Fyllde på. Satte tillbaka den kvarvarande spolarvätskan, nu färdigutspädd i hyllan, där den skall vara. Då stod de under Alfan igen och fäste dit broms- och bakvagnsattiraljer. Tio minuter? På sin höjd. De är roliga de där bägge.

Vad vill denna historia berätta? Ja kanske det att man kan ligga under en Cobra på Spa i Belgien likväl som i ett garage i Ljungarum - och kanske ännu mer: hur mycket du än skruvar, hur snabb bil du än har så kommer du aldrig riktigt fram.

En färdig bil, är inget fräckt.
Den bästa bilen är ett nytt projekt.
Ja den bästa stunden på dagen är här,
bland kolvar, stötstänger, och allt såntdär.
Å fast solen skiner och det sjunger i buskaget -
inget - Inget - är, som det här garaget.