NÄR MAN DÅ OCH DÅ MÖTS AV FRÅGAN OM VILKEN TID SOM FÖDDE DE SKÖNASTE BILARNA SÅ SVARAR JAG IBLAND: 70-TALET. Det är sannolikt att det är de på den tiden nyväckta tonårskänslorna som svarar, inte så mycket de rent estetiska värderingarna. För betraktar jag idag sjuttiotalsbilar i allmänhet är det sällan harmoni jag ser. Sextiotalets och det tidiga sjuttiotalsårens svepande engelska och tyska linjerna efterträddes av vasst och kantigt av alla nationaliteter. Volvo 240 var på väg åt 740, Triumph gt6 förvrängdes till tr7, Lamborghini Miura till Countach och James Callaghan blev Margaret Thatcher. Det finns naturligtvis undantag - på sjuttiotalet skapades flera av de vackraste F1-bilarna som ritats, med Lotus 79 i spetsen, och på de svenska racerbanorna introducerades nya brutalt breda Porsche Carreror och dess kanske mäktigaste motståndare: BMW 3,0 CSL. BMW:n lyckades förena det svepande med det kantiga och de nya aerodynamiska attributen förvandlade bilen till en än aggressivare skönhet, med en uppsyn som signalerar att "it won't take no for an answer".

I Sverige var det Rune Tobiassons som körde bilen, och vann det svenska mästerskapet 1975, i Europa rattades den bl.a av F1-stjärnor som Hans-Joachim Stuck, Ronnie Peterson och Gunnar Nilsson. Bilarna på Torbjörns bilder är i 1977 års version och är då 3,5 litersdrivna, med skärmbreddare som följer hjulhusen och det nya modet. Den Gössersponsrade är den som Dieter Quester och Gunnar Nilsson bland annat körde till seger på Nürburgring detta år. Polkagrisbilen kördes av John Fitzpatrick och sedemera F1-stallchefen Tom Walkinshaw som dog 2010 såg jag då jag sökte nätet.

Det är några år sedan en trekommanolla syntes på de svenska banorna. Alla klasser i de historiska racingserierna har vissa bilmodeller som har ett tydligt signalvärde på vilken nivå de befinner sig. För den högsta krävs en BMW 3,o CSL.

Göran