1959 föddes 3716NX, en Austin Healey 3000, redan från början ämnad för tävlingsbanorna, då i händerna på miss Elizabeth Jones, den Greta Garbo-liknande skönheten ni ser på bilden ovan. Sedermera köptes bilen av Syd Segal, en legendarisk Healey-entusiast i England, vars fru Thelma önskade sig en bil för vardalig nöjeskörning såväl som rally. Med goda kontakter med BMC modifierades bilen undan för undan med samma bitar som fabriken utrustade sina tävlingsbilar med. Om det var så att bilen till slut blev så bra att Syd på eget initiativ la beslag på den, eller om hustrun blaserat drog sig tillbaka från rallysvängen har icke historien klargjort för mig. Nu döptes bilen om till SID1 och blev i Syds händer en av de framgångsrikaste Healeyna på de engelska racerbanorna.

Till Sverige

De vägar som för en racing-healey till Småland och in i Mats Svanbergs händer går i detta fall över Stockholm. 1972 var en lumparkompis till Mats i London och "hittade" bilen där och ordet gick väl mellan svenska Healey-entusiaster och Ulf Lydholm från Spånga blev intresserad och köpte bilen i januari -75 för 15 000 kr. Bilen var nu i det lilavita modifierade skick som bilderna ovan visar. Den var ganska risig och Ulf började ett renoveringsarbete som även gav djup frontspoiler och ankstjärt, allt lackerat i en metallicbrun Audikulör. Bilen hade i Syds händer tävlat i en modsportklass i England och fortsatte nu till en motsvarande i Sverige och SSK. Ulf körde bilen här, de sista åren med en cheva-V8!

IMS 1977	i Ulf Lydholms ägo 1977

Om vi så flyttar oss ett knappt decennium framåt i tiden, kliver vi tillfälligt in i handlingen just som Mats tillsammans med Anders Lotsengård betalar köpeskillingen för bilen innan vi rusar vidare till nära nog nutid då dessa herrar ställer i ordning bilen för de racerhistoriska serierna.

Anderstorp 2001

Bilen är en 59:a och detta är av avgörande betydelse för SID:s framlevnad i den historiska racingen. Mycket av de detaljer som bilen utrustats med från fabriken, bl.a weberförgasare, extractorgrenrör och den tätstegade växellåda som fabriken tog fram inför tulpanrallyt 1961 är förbjudet godis. Dessa delar är nämligen homologiserade först för 62 års modell. Förutom att behöva plocka bort extra kraft har man fått blya bilen då 59:an klassades in med vikten 1020 kg mot 62 år klassning 900. 120 kilos skillnad! Vad tänkte herrar engelsmänn på i skiftet mellan 50 och 60-tal? I detta skick lämnar den cirka 230 hk vid 7000 v/m. Fälgarna är 72-ekrade 4,5 tums utrustade med Dunlops tidsenliga racingdäck för 2 500 kr styck. Bromsarna fram är större än orginal och bak är orginalets trummor bytta mot skivor. Krängningshämmaren fram är av grövre mått och fjädrar är hårdare, annars skiljer sig inte så mycket från orginalskick i denna klassning. Därtill kommer modifieringar av säkerhetskaraktär, som skumfylld tank, strömbrytare och rattstång med deformationszon från en Volvo. Inför årets säsong lackades bilen om i den färg som Syd Segal tävlade med den under stora delar av sextiotalet, alltså lila och vit (Black Tulip o Old English White).

Ny kostym, nya färger och klasser. Åren har kommit och gått, ägare har skiftat, SID har ändrat både utseende och innanmäte. En bils historia kan vara både lång och omväxlande, en sak har dock löpt som en röd tråd genom SID:s historia: han har aldrig lämnat racerbanorna.

Mats förklarar för Anders varför SID är utrustad med två bränslepumpar: Om utifall en lägger av!

Lastad och klar för avfärd till Anderstorp och Prins Bertil Memorial

.... och det finns en Healey till. En -59:a som Mats håller på att plocka ihop lagom till det internationella Healeymötet i England om några veckor. Denna bil var mall till Hult-Healeyn som Mats är pappa till.
Men det, är en annan historia .....

.... denna har handlat om en redan klassisk Healey, vars racinghistoria bara växer och växer, och den skall vi följa här!

... ja, och MG:s också, tänkte Anders och jag och vände hemåt.