Då...


Ja det var ju de där bilderna på Ronnie, tagna av Kurt Bertilsson i Gislaved någon gång på 60-talet, 63-64. Då som så ofta senare sideways. Låt oss göra en koppling till nedan och ssj:s gokart träff: Kurtan var fotograf på sextiotalsbilderna och körde i det vinnande laget i de nutida. Han stod till och med för den snabbaste tiden! Övriga vinnare var Fredrik och Ulrik om jag inte misstar mig. Salut!


 

 

...och nu.

Så har vi varit och testat den nya utomhusbanan vid Torsvik. 700 meter lång, kuperad och med varvtider på dryga femtio sekunder och detta inte för att vi på något vis var långsamma. Tvärtom tvärtom. Ni ser väl på stilstudierna här nedan att det gick undan för alla. Utom för Kjell. Kjell stannade i snitt två gånger per varv för att vomera. Ingen bild finnes över detta. Men stilla, snällt och prydligt vek han åt kanten till, stannade och uppkastade där (för att icke framtvinga däcksbyte och rödgula flaggor) vad som i magen återstod av kvällenföreskaffningen. Allt medan hans teamkamrater slet sitt hår i förtvivlan i väntan på hans passage. Ett varv skedde detta på, ett varv. Men det räckte antagligen. Och nu mår han bra igen.

Sex lag om tre personer körde under sammanlagt en och en halv timme.



Fighting faces


Och vilka är det här då? Jo det är världsmästarna. Världsmästarna är alla de som för tillfället gör sitt körpass vid sidan av banan. Här växer allas kapacitet till höjder ingen varken förr eller senare tyvärr får ta del av. Det är som det ska vara. Man skall diskutera kurvor, spårval, missade inbromsningar och däck med ett allvar och en insatthet som får en att må bra och känna sig värdefull och nära nog bäst för en stund. Och det är väl därför vi gör det här.

-Ujujuj!