DET ÄR VÅR NU

För över två månader sedan var det den tredje december, det vet jag bestämt. Jag befinner mig i Ängelholm för ännu ett besök hos en allt sämre moder. Under helgen besöker vi F10:s flygmuseum, en bror och jag. Plockar bland böcker och modeller – just som vi gjorde för 45 år sedan i föräldrahemmet. Möter sedan flyget här i kronologisk ordning. Tittar på bilder av den kvinnliga flygpionjären Elsa Andersson, bördig från trakten. Sedan J29 Tunnan, mullig som en kvinna av Rubens, eller Zorn.

Därefter den smäckrare J32 Lansen innan det är dags för alla barndoms sommarhimlars silverblänk och ljuddunder J35 Draken. Vacker och farlig. Vi pratar med den gamle pensionerade pilot som vägleder oss i flygsimulatorn sedan om alla förolyckade. I simulatorn lyfter man från F10, tar en lov över Bjäre- och Kullahalvöarna innan man vänder söderut, mot Malmö och bron och landar i Danmark.

Lika liten en Porsche 917 är up close, lika gigantisk är J37 Viggen. Som en rovdinosaur ruvar den härinne, hukande mot taket. Som en Tyrannosaurus vaknar den till liv då besökarna lämnar museet. Det ger jag mig fan på.

Besök det, det är det värt.

Vi rullar en vägslinga bort sedan, nerför en backe. Här håller ett annat rovdjur hus. Det är lördag eftermiddag så fabriken är stängd. Vi snackar lite om ihärdigheten, prestationen, blickar in genom fönstren. Så hörs ett avlägset morrande, en dov ton närmar sig och i eftermiddagens sista solstrålar kommer den, bromsar upp framför de sakta öppnande grindarna, och glider in i byggnaden, och redan då, trots att vintersolståndet ännu är tre veckor bort, känner jag en smak av våren.

Nu är det alltså mitten på februari, det har slagit om till 2017. Min MG får tack vare Peter och Andes stor vårdnad och uppgradering. Nu är motorn på väg ur och det som jag för drygt ett år sedan tänkte mig i en ironisk satir över garageuppdateringar på webben kanske snart blir en reell sådan. Ett januari är över, en moder har gått bort och begravts och idag den 14:e - det är visst alla hjärtans - sker ett annat möte, och en första seger över vintern tas med sol, blå himmel och 7 grader. Håll ett requiem över det som varit, för det föder liv. Om det inte vore för vintern hade väl aldrig Jönköpingsborna sett så religösa och lyckliga ut när de nu möter det nya ljusa.

”Håll ut, ni klarar det”, sjöng Bo Kaspers. Och det gjorde vi. Vintern är över. Lyft fåglar lyft. Det är Vår.