DET KÄNNS FULLSTÄNDIGT OSANNOLIKT. Det är nära men ändå så oändligt försent, borta. Så tänker jag när jag tittar på Lars-Göran Sjöbergs fantastiska bilder från ett nyfött sjuttiotal fyllt av de stora sportvagnsprototypernas dans på svensk mark. Gijs van Lennep har just dundrat av kurvan i sin Martini-hippie-lackerade Porsche 917. Helmut Marko följer honom med blicken i det han passerar Barrie Smiths snurrande Lola. van Lenneps 917 är väl den enda äkta 917 som under en tid registrerats för gatan. Det kan man leva med, det är fattbart. Men att det på svensk mark, i en tid som varit möjlig att nå, tävlats med två Porsche 917K går nästan inte att ta in. Faktiskt.

Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas något mer ikoniskt än en Porsche 917. Inte ens innan. Allt före eller efter var bara väntan - för att travestera Steve McQueen. 1970 såg jag 917 på bio i filmen Le Mans och det gjorde bara onåbarheten större, gud blir stor på grund av avstånd, som kärlek. Att bilen samma år tävlade på svensk mark, med en formel 1-förare bak ratten, är incomprehensible.

Sedan fortsatte den att vara det, onåbart fantastisk, eftersom den höll sig på arenor som var otänkbara för mig ändå tills bilens tid var förbi. Sten Hillegard köpte och körde med Leo Kinnunens Interserie-spyder några gånger i svenska tävlingar, men den kändes som något annat. Den första gången jag såg en "riktig" 917, så bröts illusionen. Det var långt senare, på Nürburgring 2008 och jag såg glasfibern i en lyft dörr. Att det var plast. Då bröts det. Och för en stund var det bara en bil. I glasfiber! Men några timmar senare i bandepån, då den kom inrullade, frustande, stannade till några meter bort och sedan mullrade ut, hade jag glömt vad jag tidigare sett, och jag förflyttades till filmen Le Mans och jag var på sin höjd tio år. Då var den tillbaka.

Bilen jag såg 2008 är den andra 917 som är på plats för Kanonloppet denna dag, David Pipers med chassinr 10. Då jag söker på bilens historia ser jag att loppet på Gelleråsen knappast är det enda under året, 1970 tävlade den 21 gånger! Tjugoen! I Kanonloppet kommer Piper sexa.

Två stycken Porsche 917 på svensk mark i bilens framgångsrikaste och absolut vackraste år. Men de är knappast ensamma i sin exklusivitet. Joakim "Jo" Bonnier är hemma med två Lolor, en T210 för egen del och en stor T70 för Reine Wisell, som de placerar som trea respektive femma. Även Ronnie Peterson är på plats. Han har gjort sin formel 1-debut i Monaco bara tre månader tidigare, Reine kommer att göra sin om två månader, i oktober. Det är svårt att förhålla sig till att Bonnier dör bara två år senare, 42 år gammal, och att det på samma sätt bara är åtta år kvar innan Monza den 11 september. För det känns som att hela livet ligger mellan Lars-Görans svartvita bilder från en sensommardag 1970 och eldhavet i färg i Italien 1978. Men här kör Ronnie en av Richard Broströms ägd Porsche 908/2 på samma sätt som han alltid kör i våra minnen. Brett.

Gijs van Lennep före Reine Wisell i Bonniers Lola T70. Det är en fantastisk bild även om den är ljusskadad. På den översta bilden är holländaren alltså på väg av banan framför en till synes förbryllad Helmut Marko. Nästa år skall dessa två dela en 917 i Le Mans och sätta ett varvrekord som kommer att stå sig till 2010, då de kör de 24 timmarna med en snittfart på 222 kilometer i timmen.

Niki Lauda är här, ännu långt ifrån stjärnstatus. Sex år efter detta skall han nästan mista livet på Nürburgring i sin brinnande Ferrari. Han blir hjälpt ur vraket av Guy Edwards. Han är också här. Han kör en Astra. Ett märke som döpts, av sin skapare Roger Nathan, efter Royal Air Forces motto: "Per Ardua ad Astra" - "Genom svårigheterna mot stjärnorna". Det är vackert.

En annan är Gérard Larrousse, en fransman med en brokig bilkarriär som spände över tre andraplatser i Monte Carlorallyt över två segrar i Le Mans, 73 och 74, ett par f1-lopp, till att äga sig ett eget F1-stall 1987-94. Han körde även den underbara långhäcks-917 i Martinis hippiefärger i Le Mans 1970. Och i samma lopp, fast två år senare, delade han och Gijs van Lennep den olycksaliga Lola T280 med vilken Jo Bonnier körde ihjäl sig i det franska loppets artonde timme. Så liten var 70-talets racingvärld.

Kan ni förnimma dem? Kan ni framför er dator nu snart 48 år senare, höra nedväxlingarna, känna exklusiviteten, och genomlysas av det ljud som Porsches boxer-tolva en gång lät ljuda över ett Sverige som inte längre finns.

Göran