VICTORY RACE MEETING
 Brands Hatch, 22 october 1972

Så dundrade året 1972 vidare, lämnade sommaren och juli månads Grand Prix bakom sig och fortsatte in i den engelska hösten, och där, mitt i råaste oktober sammankallades ånyo F1-stallen, denna gång tillsammans med F5000-bilar. Ty de var komna icke för ett VM-lopp utan till det race som av tradition höllos på hösten till årets världsmästares ära. Förutom toppklassen kördes bl.a. även standardbilar med inbjudna deltagare från när och fjärran. Så också från staden Jönköping. Christer Lofthammar mekade åt Lennart Hall och tillsammans med dessa foro även herrar som Bosse "Emma", Rune Tobiasson, Calle Piper, Björn Steenberg, Claes Rothstein, Jonny Green och Ragnar Segring. Den i Sverige ofta tävlande Matti Kemiläinen fanns också på plats.

Det kördes också F3 där man kan finna en del intressanta namn, förutom svenskarna Conny Andersson, Uffe Svensson, Torsten Palm och Gunnar Nordström fanns här även flera herrar som med tiden skulle bli kända och F1-åkande, nämligen Roger Williamson, Tony Brise, Tom Pryce, Alan Jones, Michel Leclere och Rikky von Opel.
I den samlingen hittar vi tre stora engelska löften som alla omkom innan de hunnit bevisa och utveckla sin fulla potential, en australiensisk världsmästare 1980, en fransman med sju GP-försök och en liechtenstein-tysk rikemansson som köpte in sig i F1 ett kort slag.

Foto: Christer Lofthammar


Christer grejar med Halls Timex-Escort.

I standardvagnsloppet fanns åtminstone två namn som internationellt sett gått till historien. Dels australiensaren Frank Gardner som bland annat anlitades av Porsche för att mästra den tidiga 917. Men här på Brands kör han Camaro och vinner med den. Han kör också Formel 5000 och tillhör de snabbaste på lördagen men kommer aldrig till start för söndagens mixade race med F1-bilarna. Formel 5000 var en klass bestående ofta av F1-bilar försedda med motorer på upp till 5-liter, men cirka 100 kg tyngre och snäppet långsammare än F1:orna.

I standardklassen körde även Tom Walkinshaw, sedemera mannen bakom Jaguars senaste LeManssegrar och stallägare i Formel 1. I dag bryter han dock med sin Escort efter att inledningsvis ha fightats med Gardner om ledningen. För svenskarna gick det sämre, Lennart Hall körde av och bröt och Emma vart sjua och bäst av de svenske.


Frank Gardner segrare i standardvagnsloppet.

 


Matti Kemiläinen

 

 


Frank Gardner i Camaro tar starten före Tom Walkinshaw, Escort.

 

 

Ronnie Peterson March 721G

 

 

 

 

 


John Cannon March 725 med 4,7 liters Oldsmobile V8, alltså en F5000.

 


Brian Redman Engelsman som mer gjorde sig ett namn som sportvagnsförare, var med och tog hem
fyra VM bl.a för Porsche -70 då han tillsammans med Jo Siffert vann fyra lopp.

 


Mannen i gul jacka i mitten av bilden är den unge sydafrikanen Jody Schekter.
Med tiden världsmästare för Ferrari, men nu och här är det McLaren som gäller.



Yardley-McLarenstallet

 

 


Emerson Fittipaldi vandrar bland åskådarna. Ingen avgränsning här inte.
Så enastående klart tidens skiftningar tydliggörs av bilden.

 

 

 


John Watson, irländaren som gjorde sin F1-debut i och med detta lopp, vann sammanlagt 5 GP.
Det första 1976 i en Penske vilket innebar att han tvingades raka av sig skägget efter ett det att han
slagit vad med stallchefen Roger Penske. Här är det dock en mekaniker bak ratten.

 

 

 

 


Hjälmar

Mycket förändrades under 70-talet, så även hjälmdesignen. 1978, alltså flera år efter de tunna hjälmar som används här idag, kommer Watson och några få till, bl.a. Ickx, att använda sig av en hjälmtyp som för tankarna till en medeltida riddares. Den försvann dock ganska snabbt. Tyvärr, för häftigare hjälm har väl aldrig setts.
Bilden till höger tagen från "Formula 1 in camera 1970-79"

 

Och här då: vilket annat land skulle kunna producera herrar som den rockförsedde till vänster? Med en gång som hämtad ur en Monty-sketch eller en tecknad film av Per "Karl-Bertil" Åhlin. Och den körklare till höger, gentlemannen. Den av födsel och engelsk vana besuttne, som tagit med sin privata F5000 för några förnöjsamma varv på Brands när det ändå är tävling. Eller kanske är det en äkta racingentusiast som lagt alla sina ihopjobbade slantar på ett fullblod i en tid där det var möjligt att köpa sig en sådan, och sedan lagt de allra sista punden på att den George Best-liknande svågern skulle få sig en matchande jacka som tack för hjälp med mekande. Kanske. Vad säkert är, är att det i Fittipaldis bil inte är Emerson som styr.

Jean-Pierre Beltoise, BRM, segrare i loppet.
Fransmannen tog detta år även sin enda andra F1-seger, men då i ett riktigt GP, det klassiska i Monaco. I hällande ösregn utklassade han allt och alla.

Vern Schuppan, BRM
vilket stod för British Racing Motors och som Jo Bonnier tog första segern för. Schuppan var en australiensare som körde dryga dussinet lopp innan han fick söka sig vidare, bl.a. till CART och sportvagnsserier. Vann LeMans 1983. Bakom australiensaren syns nosen på Carlos Reutemanns Brabham

 

Results:
1 Jean-Pierre Beltoise BRM P180
2 Carlos Pace Surtees-Cosworth TS9
3 Andrea de Adamich Surtees-Cosworth TS9-
4 Vern Schuppan BRM P160
5 Peter Gethin BRM P160
6 John Watson March-Cosworth 721
7 Brian Redman McLaren M19C-Cosworth
8 Ronnie Peterson March 721G-Cosworth