Det är vackrast när det skymmer...

Jag var nere hos Bertilssonbröderna Peter och Kent den första maj. Det var dags för en liten uppdatering av deras McLarenbygge. Det börjar närma sig nu. Efter cirka tre år och 300 000 kronor är projektet snart redo för gata, bana och bilprovning. Och det är med viss bävan detta datum närmar sig, det märker jag flera gånger på dem under stunden jag är där. Något darrar till i dem båda då de tar orden "färdig" och "tiden efteråt" i munnen, som om de tidigare inte vågat uttala dem högt.
I blicken ligger kärlek. Superbygget har nämligen uppfyllt så mycket av deras vardag och helg att det inte varit så mycken tvekan om vad som stått på programmet efter jobbet. Det känns som att de försöker dra ut på och njuta av de sista timmarna som återstår. De talar om justeringen av skims och skruvar med stor ömhet och längtan då de nu står för ihopsättning av karossdelarna som varit iväg i Vetlanda för lackering.

Vi äter pinnglass och dricker kaffe ur racingmuggar.

Bilen är lackerad för Gulf. Det ljusblå skall kombineras med en del orange detaljer. Från början var väl tanken att den skulle vara helorange som sin förebild, men det landade alltså i de klassiska racing-gulf-kulörerna. Inte så långsökt heller då orginalet var Gulfsponsrad. Nu klär de bilen med lite plåtar för utomhusfotografering. De fäster dem med omsorg. Damen måste se anständig ut ute på gården.

Jag fotograferar. Sedan skjuter vi in skönheten igen. De klär försiktigt av henne. När jag stänger porten bakom mig hör jag hur de längtansfullt gör sig redo för lite arbete. Snart skall svensk bilprovning få ett av sina mest häpnadsväckande besök nånsin.

Blottad dam

Även om ormboet till ljuddämpararrangemang som nu sitter på plats mest är ett besiktningstvång och väl inte kommer att sitta där det sitter för alltid, är det så gediget och välgjort att det nästan blir vackert.

Här skall backspeglarna sitta. "Biltema!"