VAGGERYD 12.07 OM AFTONEN

De foro manligen fjärran efter guld.

Så besökte vi då Vaggerydsgänget, bröderna Bertilsson och Torbjörn J. 18.30 en måndagkväll i december i det en gång pappersbruksstinkande samhället. Hur kul är det? Kul. Över trettio pers dök upp. Alla färdades vi i kolonn först till Jan och vaggerydsborna stod häpna längs trottoarerna, för något liknande hade de aldrig sett. (Jag överdriver men det vet ni ju). Långa rader av ganska mediokra normalbilar drog genom villakvarteren. Hade något hänt? Undrade de kanske.

Vi inledde alltså hos broder Jan och hans Vaggerydsviper. Byggd sålunda att en kaross inhandlades och sedan skapades ett rörramschassi efter det. Och vad som övrigt skall till. En vackert förpackad 350:a som Jan med stor glädje lät tala i det lilla garaget. Och den talade och sjöng ur de rektangulära pipsen ni ser nedan med en röst som var snärtig och rapp. Jag tror att de där fyrkantiga formatet är något att beakta.

Något omtumlade for vi vidare. Efter att under en kvart suttit handlingsförlamade sedan huvudet på bilormen dragit, lämnande kroppen i villfarelse. Det löste sig.

 

 

 

 

 


* * * * *

Torbjörn Jonsson nästa. Torbjörn är en finsmakare i det tysta. Att han var innehavare av en Alfa och en MG visste vi, däremot har han aldrig nämt något om sitt pågående projekt då vi diskuterat bertilssonbrödernas diton. Hans italenska och engelska är i utsökt, utsökt orginalskick med ljuveligt krackelerat läder i MG:ns säten. På något sätt väldigt torbjörnskt utan stortrumma. Den tredje bilen i samlingen är en tyska, en Opel GT som hänger gyllenlackerad och vacker i taket väntande på skärmbreddarna Torbjörn nyligen hittat i Tyskland. Se där! Lite extravaganza ändå. Nyligen påbörjad? 1987. Men det är tre ljuva små kvinnor han har där. Europeiskt, elegant och fyrcylindrigt. Det är variation mellan garagen.

 

 

 


* * * * *


Nästa resa gick enklare. Den gick till Vidundret i Vaggeryd som Svarttorpa-Johan uttryckt det. McLarenreplikan. Berättelsen om denna bil finns ju på annan plats på Sidan så den går vi inte in på här. Här bjöds på kaffe och bullar i stor variation. Vi tackar storligen mor Bertilsson som sägs ha legat bakom baket! Redan vid inträdet i garaget häpnade besökarna, då bilens breda akter mötte dem. Sedan tittades och frågades och häpnades det. Ty något liknande hade de aldrig sett. (Och jag överdriver inte, det vet ni). För att inte Jans Viper skulle få stå oemotsagd startades även denna åtta och jagade ssj:are ur byggnaden.

Vi tackade för uppvisningen av vaggerydarna och for hemåt. Koldioxidförgiftade, men lyckliga!

 

 

 

 

 


Själarnas flykt eller koldioxid?