SVENSKT SPORTVAGNSMEETING
2015

Juni har varit kall. Ja hela året, har på sitt sätt, varit kallt. Det är tillfälle då att ta din gamla engelska sportbil denna månads sista dag, och köra söderut. Denna bil som stått okörd och orörd i två och ett halvt år. Fundera inte på den registreringsbesiktning du måste genomföra på grund av Transportstyrelsens nya hårdare regler om chassinumrets tydliga vara. Så måste den bil som varit din i 36 år tydliggöras. Som om du i vuxen ålder en gång för alla måste bevisa vem du är. Det kanske är riktigt. Det måste kanske stämplas in ett chassinummer lite här och var.

Det är alltså den 30 juni och hela detta år har alltså på sätt och vis varit kallt. Du har återtagit din sportbil från glömskan och skammen, ut ur en ladugård. Den 29 juni var märkligt och odugligt jämngrå. Idag är det bättre. Du styr mot sommaren. Du styr mot sommaren och du styr söderut. Från Jönköping är det i runda slängar 20 mil till Söderut. Att bege sig från Norrland mot Stockholm är inte att bege sig söderut. Det är något annat. Söderut ligger alltid i ett lands sydligaste del. Där är ljuset och språket ett annat. På gott och ont.

Har du inte med kärlek omhuldat din gamla engelska sportbil på två och ett halvt år är det med viss bävan du nu sätter dig i den för att köra över 20 mil söderut tillsammans med den. De vibraton och de varvtal som blir så tydliga i din gamla sportbil har en förmåga att omformas till oro i ditt sinne. Men Jönköping är nu inte en stad för sportbilar. Därför lämnar du staden med tankar och förhoppningar om sommar i sinnet. I vilket skick din gamla engelska sportbil än befinner sig i är den inget för motorvägar. Är den det är den ingen gammal engelsk sportbil. Då är den felförädlad. Därför viker du av vid Toftaholms herrgård mellan strax söder om Värnamo och tar Riksettan sedan. Då blir plötsligt bilåkat ett annat. Då kan du i de kurviga partierna utmed ån Lagan, känna din bil, dig själv, sommaren, vägen och naturen som en del av varandra. Då förstår du att den tanke som en gång fanns om vad en sportbil är, var en helt annan än hur tanken på vad en sportbil är formuleras idag. Jag skulle vilja äga en hypermodern sportbil som BMW i8 av hela min själ, men det är en annorlunda formulering och tanke av begreppet "sportbil". Jag hade varit lycklig i BMW:n också, men jag tror inte jag varit så delaktig i omgivningen. I begreppet "omgivningen" räknas alla år och erfarenheter som du och din bil levt. De vibrerar till dig genom ratten, genom chassits sättningar och den ängslan som ett inbillat missljud föder. De föder tankar om vinster och förluster. Du vet att precis allt kan gå åt helvete, därför njuter du så intensivt när motor, känslan i ratt och röv spelar så bra med de tätekrade fälgarna och däcken i den snabba högern där ån öppnar upp landskapet på högersidan och solen spelar i lövskogen till vänster och du vet att du närmar dig Skåne.

I Skåne är vägarna dina. I Skåne har du växt upp med din gamla engelska sportbil. Därför fortsätter du att hålla dig på de vägar som ligger vid sidan av den moderna motorvägen. Du ser stället där du köpte den för 16 500 kronor 1979. Du kör förbi verkstan, en BMC-verkstad, där de bytte topplockspackningen två eller tre gånger, utan att det hjälpte så värst länge. På det och det stället stannade den, av outgrundlig anledning, och startade igen, lika outgrundligt, en stund senare. Där bodde den. Där söp ni. I den kurvan höll det på att gå åt helvete.

I dessa trakter, de nordvästskånska, är sportbilar vanliga. Om sommaren väldigt så. Skånska och från Stockholm nedtransporterade. Många andas Stockholm och Sommarbåstad och är nya och mondäna till plåt och ursprung. En gång upplevde jag nog min engelska sportbils ursprung som enkelt och underlägset dessa. Dessa golfare. De som som trots sin närhet till Knutstorp inte har en aning om vad som försigår där. Någonsin. Det fanns en gång då jag trodde att ägaren till en Ferrari eller Porsche av dyraste snitt måste vara belevad, intelligent och förtjänt av sin framgång. Nu tror jag ofta motsatsen.

Nå, SSM var det ju, det är dit vi är på väg, till Kågeröd och Knutstorp. Vi har ju ett gäng medlemmar tävlande. Vi har Healeygänget, fyra frustande 3000 på plats. Vi har Björn Otterberg i sin Merlyn i Formel Ford och vi har Bosse Johansson i sin Lotus Europa i modsport. Vad gäller herrarna i GT/GTS-klassen upp till 65, dvs, Healeyfolket får PG berätta...

PG Johansson:

"Svenskt Sportvagnsmeeting 3- 5 juli 2015 Årets upplaga av MSCC:s Sportvagnsmeeting var nummer 42 i ordningen och hölls under stekheta förhållanden på Ring Knutstorp. Man kunde tro att hela försommaren var komprimerad till denna helg med temperaturer runt 30 grader. Kanske inte den mest idealiska temperaturen varken för historiska bilar eller förare. Denna populära tävling har ca 300 anmälda varav 200 i RHK- serien samt 100 i Sportvagnsmästerskapet, dessutom arrangeras parallellt ett sportvagnsrally under lördagen med målgång på Knutstorps Ring.

Den båda fria träningarna löpte utan större incidenter förutom det att Anders Lotsengård fick drivaxelbrott på vänster bak, vilken i ordningen vet han inte själv. Kan vara en tidigare sammanstötning på Karlskoga som gav sig till känna. Jocke Glaés hade en kondensator som la av (tror vi) men framförallt ett fördelarlock som var helt sönderbränt. Även Lotsens fördelare kallade på hjälp.

På kvällen skojade vi om vilken bil som skulle gå sönder under natten när den stod still. Lördag lunch när solen stod i zenit och temperaturen pekade på 30 grader var det tidsträning. Min bil började tjura och var svårstartad. Med handpåläggning fick jag igång bilen och kunde genomföra träningen. Claes Andersson var snabbast med femte tid före Roar, Lotsen åtta, Jocke elva, jag tretton.

Söndagen var racedagen med vårt första heat vid halv tio. Min bil hade bestämt sig under natten att inte starta så jag förblev åskådare hela dagen. Claes kände när starten gick att något var fel, höll igen och gick i depå på första varvet med ventilbrott, Lotsens bil gick inte rent förrän efter halva loppet och kunde då passera Jocke som kört förbi i starten. Lotsen åtta, Jocke nia. Lite svårt att matcha lätta Elaner och Ginetta med våra tunga pjäser. Race nr 2 på eftermiddagen blev en likvärdig historia. Placeringarna blev ungefär lika men Lotsen var nära att passera Roar när Lotsens bil precis som i race 1 bestämt sig för att börja varva efter fyra-fem varv. En eloge till Jocke som höll ställningen mot en hårt uppvaktande Anders Ek i Elan. Båda loppen vanns av Kennet Persson Åstorp i sin Ford GT 40. Det mest dramatiska var nog efter sista racet när Roar fick en brand i motorrummet då han skulle starta upp bilen i Parc Fermé. Slutade dock lyckligt - funktionärerna lyckades släcka tämligen omgående, men mycket pulver har vår danske vän att städa bort!"

För de bägge andra grabbarna gick det enligt följande:

Björn Otterberg blev 8:a (totalt) i första heatet och var inblandad i en krock i det andra. Vad som hände vet jag för tillfället icke.

För Bosse blev första heatet en leda bakom säkerhetsbil större delen av loppet och Bosse slutade 11:a totalt. I heat två gjorde Johansson en väldigt bra start och sniffade på topplaceringar innan motorn började misstända och Bo tuffade till slut in på en 19:e plats.