Det är några veckor sedan SSM-helgen nu, visst. Kinnekulle har redovisats trots att den i tid låg efter. Kronologin är alltså fel. Visst. Detta hindrar dock ingenting. Tro inte det. Ingenting.

Alltså: Från Jönköping kl 13.00 om lördag den nionde. Som överenskommit. Riktning south. Mot Skåne och Knutstorp. Mot Svenskt Sportvagnsmeeting. Denna pärla i den svenska racingsommaren. Arrangerad av våra kolleger i söder MGCC. Årets var det trettioandra i ordningen. Ett år som skulle upplevas på plats i dagarna två uti tält. Så var det tänkt och så blev det. Vi var två MGB, en Elan, en Miata. Tre sommardrinkar och en bitter lemon. Jag, Claesson, Loftis och Kjell. Fyra herrar i fyra bilar. Sådana är vi. Samåka är något annat. Det gör man till jobbet och det är inte dit vi är på väg. Vårt mål är sommar, semester och sportvagn.

Sol, en stilla vind och en 25 á 26 grader. Det är väl bra. De mindre vägarna blir våra, de trafikglesa. Alls icke för att blåsa på sådär som dårar understundom gör, utan för att stilla ta in det dagen bjuder. Det inbegriper den där ovanliga värmen vilket får Loftis Elan att må lite illa. Få feber.
I Värnamo behövs omvårdnad. Elfläkten monteras bort, denna befaras kunna skapa någon form av motverkan mot, den för resan återinsatta, orginalplåtpropellern. Med öppen huv fortsätter lotusen milen ner till Gyllene Rasten vid sjön Vidöstern. Där intas små smakligheter, väl lämpade för dagar som denna. Kaffe, en glass och en liten kaka. För Claesson blir det en köttbullsmacka. Detta endast för att korv inte finns att uppbringa. Aldrig har jag mött någon mer begiven på malda charkuteriprodukter. Korv, korv, korv. Till frukost, lunch och mellanmål. Det sägs att han någon gång under 80-talets sista skälvande månader åt sig ett halvt äpple. Men magen konstrade så förskräckligt därefter. Detta är vad som sägs. Några belägg har jag icke.
Ingreppet på elanen får inte önskad effekt så elfläkten monteras tillbaka och istället tas termostatet bort. Kan det vara så att Chapman i den stunden ler en aning i sin himmel åt dessa svenskars besvär?

Har ni slagit rast där vid Vidöstern nån gång? En av sol och värme mättad dag. Med ett stilla viskande i trädens kronor, åstadkommit av sjöns bris. Sätt er mellan det stora vattnet och det lilla. På gräset, i skuggan och drick kaffet, och rök föralldel cigaretten. Sitt där sedan under stiltje och betrakta turisten. Den svenske likväl som den från utlandet komne. Följ med blicken den spanande sommartärnan, betrakta servitrisen med brickan med vita kaffekoppar i tunn porslin. Med vackra öron. Både kopparna och tösen. Och var där, så mitt i den svenska inlandssommaren du nånsin kan komma. En vecka in i juli. Eller om inte där så sätt dig nån ananstans, sätt dig vid vilken sjöjävel som helst, med ryggen emot och lyss till dess ljud. Placera dig sedan i din dundrande sportvagn och dränk ditt väsen med mekanikens varvvillighet.

Vidare sedan till gamla nationsgränser där E4:ans utbyggnad dämpar farten till mycket måttlig. Drar då icke de tunga skyarna in över oss? Vräker de icke under en tid ner en oerhörd mängd väta över oss, två vidöppna cabbar och en vindrutetorkartrött bil? Blir plötsligt resan inte plötsligt blöt, blind och nära nog livsfarlig? Jo. Vaknar samtidigt den av värme plågade Elanen icke till liv och vederkvickelse? Jo.

Därpå passerar vi Örkelljunga. Min gamla hemby. Är det möjligt? Jajjemän. I Röstånga förser vi oss med proviant. Korv. Vad trodde ni?

Ahhh, att sedan komma till Knutstorp, svänga in genom depågrindar och tuffa bort utmed biltäta depårutor, finna en tältplats och slå läger. Escort-Peter möter upp. Därpå resa sina tält och parkera vagnarna runtomkring för skydd. Mot nykterister och porscheägare. Därpå promenaden genom ett depåområde som är fyllt av små och stora grilldofter, skratt, musik och ro och välvilja. En stillhet präglad av nedlagda vapen och tillfällig vit flagg inför morgondag.

Vid tälten sedan, vid grillen, vid brödet och vid Peters köttastycken. Vid Anders korv. Öl får vi i oss av bara farten och Nicklas och Torbjörn från Oskarshamn gör oss sällskap vid vårt käll. Enkelt måhända men dugligt.

Så lägger sig mörkret. Så kommer tystnaden. Bruten av Möller´s Festservices stora kompressorer som drar igång var tjugonde minut. Natten igenom. Men däremellan tystnad. Bruten även denna av Claessons aggressiva snarkande. Antagligen korvrelaterat. För två år sedan skällde råbocken i skymningen då vi tältade här. Det gör den inte nu. Bockajävel.

~

Att vakna vid 05.00 i tält och känna oroligheter i magen och ha en dag i sol, hetta och folkmassor framför sig, förstärker och sprider denna oro.
Att skita vid 06.00 och rensa systemet lugnar detsamma.

Frukost. Korven uppäten. Claesson får därmed steka bacon. Kjell dricker te och låter sig därmed nöja. Det är ett konstigt folk man lever mitt i.

Faciliteterna för hygien och dylikt på Knutstorp är av det nybyggda och förträffliga slaget. Så ni vet. Fann vi sedan en för oss utsedd uppställningsplats markerad Jönköpings Sportvagnsklubb? Jo. Vi förmodade att den var vår. Snart rullade Erik i sin RS in. Och Mazda-Magnus och bröderna Nylander och MG-Torbjörn och Fiat-Lönn. Och Klein och Dennis.

En del av SSJ:arna på plats

Varmt blev det mycket snart. Anpassad därefter sågs en kvinna, i minimal röd stringbikini, liggandes mitt i publikhavet utmed banstängslet, ägnade sig i första, andra och tredje hand åt solen. Den fjärde åt exponeringaspekten och den femte måhända åt upplysningstanken. För det var som om Moder Natur själv hade lagt sig där, platt på magen bland alla racingintresserade, med de små trosorna försvinnande in i självaste Caesars Palace som för att säga: "Se mig. Livet består av mer än teknik, plåt och motorer. Betrakta min kropps mjuka hull."
Det tror jag nu folk gjorde. Om inte annat så av pur förvåning.
Naturligtvis skulle jag förevigat det hela. Men respekten för den kvinnliga naturen, kombinerat med en mig behäftad blyghet, hindrade mig. Och kanske var det bra, för tänk om det inte var Moder Natur som låg där utan bara en medelålders, milt uttråkad dam från Kågeröd som önskade sig lite sol, uppmärksamhet och måhända en invit. Man kanske skulle erbjudit en hjälpande hand? Redogjort för sin skicklighet i, att med solskyddsfaktor 5, smörja in damers för solen rodnande stjärtar?

I vilket fall var detta objekt bara ett av många andra denna dag. Lika mycket som i tävlingsdepån fanns det ett myller på parkeringen att drägla över, inspireras av, le åt och sukta efter. Nu talar vi bilar. Därför går man en sväng, (Anders äter en korv) man beundrar, man köper en gammal motortidning, man solbränns och man betraktar maskin och människa. Och man ser att det är gott.

Men så går en dag. Man åker hem. Så gjorde vi. Efter några kilometer svängde Loftis av vid en mack. Var det nya värmeproblem? Sprängde det i den engelska metallen? Jag vet inte. Jag lämnade dom där i inledningen av semestern.

Och nu är den slut.