missräkningar
del 3

"Dam ta tam ta tam ta dam ta dam ta tam ___
Framåt mot det verkliga livet,
framåt mot äventyr.
Det är fröjd att åka fyrhjulsdrivet ..."

Med Lundell på cd:n beger vi oss från Jönköping, riktning söderut och vi är skapligt optimistiska. Förra gången färdades vi norrut i värme och sommar. Nu styr vi alltså i motsatt riktning, det är i slutet på januari och det är långkalsongkallt. Då skulle vi hämta hem bil och motor, nu är tanken att tillbehör, kompletteringar och annat skall införskaffas. Det finns dock vissa tveksamheter om huruvida företaget skall bli lyckas. Mannen vi skall besöka, låt oss kalla honom "Lasse i skogen" har gjort sig oanträffbar den senaste tiden. Löften om leveranser och besked om både det ena och andra har lämnats därhän och brutits och blivit ogenomförda. Telefoner har vilat tysta. Pengar har satts in på konto, en motor som Anders fick i samband med köpet av projektet, har önskat köpas av denne Lasse. Men förutom de 2 800 som redan satts in på vederbörandes konto så handlar det från Anders del om att köpa och hämta hem delar till projektet. Ett tak, skärmbreddare i glasfiber, instrumentpanel och annat som Lasse sagt sig ha. Vårt ärende är för Lasse gott. Det rör sig alltså om ett sådant där vinna-vinnaläge som dagens glada jävla konsulter brukar meddela sig om att kunna förmedla. Men väntan på de där utlovade leveranserna har nu blivit för lång och tröstlös. Meddelande via sms har lämnats om vår ankomst, vi har talat med vederbörandes hustru. Vi är på väg.

På väg söderut längs E4:an reagerar man inte över flygplan resta utmed vägen. Det finns nämligen inga hitåt. Däremot slås man i dessa tider av fallna träd. Alla granar som ligger likt avbrutna plockepinn-spel utmed bägge sidor av vägen. Det är inte utan att man slås över älgen. Hur förhöll han sig i stormen? Inte har man läst om en massa till marken slagna älgar. Ingen bild har visat älg med krossade ryggrad med grov granstam över sig. Finns dom, eller bär de vilt levande djuren på en instinkt som får dem att uppsöka säkrare områden vid storm, glider de undan en fallande fura lika smidigt och instinktivt som en ofta nypt sekreterare drar in stjärten då hon passerar chefens bord? På detta vet jag inte om man får något svar. Och i övrigt kan måhända vissa anse att frågan är för långt ifrån MG-projektets område och bör lämnas därhän. Och det har man all rätt att tycka, det tycker jag. Men jag, jag undrar. Jag undrar över älgen.

Möjligtvis ger makterna en indikation på hur äventyret skall avlöpa, då ett däck på släpet, punkterar och trasas sönder någonstans vid Ljungbytrakten.

Vi tar oss vidare. Vi tar oss fram. Men framme är det folktomt. Vi strosar bland skrot. Vi väntar. Vi strosar och väntar. Konfunderade och klentrogna. "Var håller den jäveln hus? VARFÖR håller han sig undan?" Efter någon timme dyker den så ofta kontaktade hustrun upp. Hon vet inte var mannen är. "I skogen nånstans". Vi beger oss än klentrognare iväg för att inmundiga närmsta korv. Närmsta mos. Det är en hyggligt god korv. Moset tillika. Sedan väntar vi. En timme eller två. Vi väntar tills det börjar skymma. Kan det vara så att denne man, av tiden och erfarenheten har utvecklat en intuition lik älgens. Hukande i skogen likt ett vilddjur håller han sig undan kunder, fodringsägare och vanligt hyggligt folk. Det är synd det. Det är synd på en i grunden hygglig påg. Det vet jag. Anders telefonerar hustrun en sista gång, hon lovar att be mannen ringa så snart som möjligt. Sedan beger vi oss hemåt. Utan, skärmbreddare, tak, bakaxel, instrumentpanel m.m.m.m. Konfunderade och förbannade. Men korven var god. Hyggligt. Moset lade sig väl tillrätta i magsäcken. Man kanske skall nöja sig med de små sakerna här i tillvaron. En enkelt grillad korv en grådisig lördagseftermiddag i januari, i ett av stormen sargat Sverige. Det kanske är det som är meningen med det hela. Ja, kanske.

Väl ute på E4:an igen svänger vi norrut.

"Dam ta dam ta tam ta dam ta dam ta tam ___

Framåt mot det verkliga livet,
i en fyrhjulsdriven jeep.
Jag behöver varken väg eller diken
Jag kör vart jag vill i min jeep.
Framåt mot det verkliga livet
Framåt mot uppror och fest
Det är fröjd att åka fyrhjulsdrivet ..."

Två veckor senare har mannen fortfarande inte hört av sig.

Vi väntade och väntade ...	... och det vart afton.

MG-projektet - översikt