troisième partie
Le Mans voyage
rêve de 917

Plateau 5
1966 - 1971

För mig föddes Le Mans och sportvagnsracing 1970. Jag var nio år och så känslig för intryck som man är i den åldern. Då kom Porsche 917. I ljusblått och orange. Jag visste inte då något om bilens teknikaliteter, om att den, tillsammans med Ferraris 512, var en sista våldsam reaktion mot FIA:s nya regler som styrde mot mindre motorer. Jag kände inte till något om 917:s alla problem under 1969, om förarnas beskrivningar om hur bilen vandrade från sida till sida utmed Mulsannerakan, omöjliga att förutspå. Problem och historier som kompletterade med senare framgångar skapar legender. Då jag idag diskuterar favoritbilar med folk och någon framhåller en Ferrari GTO eller en senare Porsche 956 som sin dröm står jag förvånad. Trots att min tekniska kunskap var ett intet så var skönheten, kraften och dominansen hos 917 så total att jag för tid och evighet inte kan förstå den som håller något annat högre.

Klockan 15.58. 38 C. Sol. Stilla. Förväntan.
Jag såg min första 917 på Knutstorp faktiskt. När var det? 1975? I SSK-serien körde Sten Hillegard med ex-Leo Kinnunens spyderversion från Interserien. Men den satte mig inte i brand. Det var inte någon av de kupéer som kört VM och Le Mans. Fan den hade inte ens strålkastare, ögon - själens spegel på såväl människor som bilar.

Nästa möte skulle dröja ända till för två år sedan på Nürburgring där David Piper kom med sin helt korrekta kurtzheck. Men det var bara vid någon kort stund som de vibbar jag hoppats på verkligen infann sig. Kommer man nära en 917 i depån är de ju som de flesta sjuttiotalsracervagnar - glasfiber och mänsklighet om ni förstår mig rätt, och ute på banan var Piper försiktig, främst på Nordschleife där det enbart var uppvisningskörning som gällde. Bara då vi, Bosse och jag, tjuvbefann oss i bandepån några minuter blev jag lycklig då vi kom nära varandra.

Nu är det alltså dags igen. På platsen för brottet. På Le Mans.


Bilden är inte tagen i direkt anslutning till nu, utan några timmar tidigare då det tankades i bandepån. Porsche 908/3 var specialbyggd för Ringen och Targa Florio där bl.a. Björn Waldegård körde en. Tillsammans med Richard Attwood minsann. Här i specialdesignad version med strålkastare för Le Mansnatten.

 

Porsche 906

 


En gammal bekant. Vi har setts i Nürburg, då Nordschleife sprängde gränserna för det rimliga. Lika gäckande vacker nu som då. Porsche 908. De där höfterna.

 

Chevron B 16

 

 

Porsche 910

 

 

Ferrari 512 M



Chevron B 16 som med John Shepard tar tredje träningstid

 

 

 
Det är dags. Vi sticker ut till banan!
 



 

Kommer ni ihåg kvinnan från förra avsnittet?

Och vi, hon och jag, tog oss ett pass igen? Jag säger det åter: Vad hade jag väl mer kunnat önska mig?

 


Dunlop sedd norrifrån. De första plateu 5-bilarna är på väg. Vilken är först? Fota, fota.

 

 

 

 

Alpine A220 med V8 på 3 liter = 2 ggr 1,5 liters Gordinimotor

 

 

David Piper korrigerar backspegeln då han lämnar depån i Porsche 908/2

 

 

Lola T70 Mk III

 

 

 


 


Helgens snabbaste bil (tillsammans med den Porsche 936 som vann 1976 och grupp 6 här, i båda fallen med Jean-Marc Luco som förare) Ligier JS 3. Den enda av sitt slag. Försedd med Ford Cosworths F1-åtta.

 

 

 

Lola T212



Den kom i Gulf-livré med 1970 års vinnare Richard Attwood bak ratten och den blänkte i solen


Då vi satt i den där Knutstorpsnatten och läste startlistorna för Le Mans häpnade vi. En startgrupp i taget. Nisse läste startgrupp 2. Det är möjligt att jag läste den för grupp 5. Det fanns tre stycken 917 anmälda. Tre stycken riktiga 917, dvs, inga öppna CanAm-varianter. Tre stycken för Le Mans. Tre korthäckare. De kom nu inte alla. Det kom bara en. Men den kom stort. Den kom i Gulf-livré och med 1970 års Le Mansvinnare Richard Attwood bak ratten och den blänkte i solen och skakade lite då den dundrade förbi mig i den svaga högern efter depån, som om den själv rös av upplevelsen, av känslan av att vara en 917 på den mest klassiska av alla racerbanor innan den försvann upp mot Dunlop. Och jag var nio igen. Eller kanske är det bara som jag inbillar mig.

 

 

 

Visst ser den ut att tillhöra en tidigare årsgrupp - Costin Nathan 1000 GT



Som en hägring...

 

...Ferrari 512 M

 

 

Daytona




 

 

 
 

 

Howmet TX - amerikansk vagn med turbinmotor. Gav 325 hk med ett vrid på 880 Nm vid 57,000 v/min. Bara två tillverkades och tävlades 1968.

 

 

Ferrari 512 S

 

 

911 - 2 liter

 

 

 

 

 

 

 

 

Porsche 914/6 GT

 

 

 

 

 

 

 

 

Ford Shelby 350 GT

 

 

Corvette

 

 

Lola T70 Mk III B

 

 

Matra 660 med motorvärldens mest skönsjungande motor: V12:an som utvecklades för Formel 1

 

 

 

 

 

 

 



Porsche 910. Sex cylindrar. 2000 cc.

 

 

 


Här, tillsammans med en Austin Healey Sprite Le Mans, framgår det ganska tydligt hur liten den egentligen är 917.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ferrari P3 med något så ovanligt? som en V12 på 4 liter

 

 

 

 

 

 

Porsche 908/2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Chevron B 16 med wankelmotor á la Mazda

 

 

 

 

Sen, nästa gång man ser den, känns den så där stor igen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 


David Franklin har just stigit ur sin 512:a. Sexa på träning.


Tidsträning
1. Jean-Marc-Luco/Jaques Nicolet Ligier JS 3 - 4:14.8
2. Thomas Erdös/C. Monteverde/G. Pearson Ferrari 512 S 4:22.5
3. John Sheldon Chevron B 16 4:25.2
4. H. Leventis/Gregor Fisken/B. Verdon-Roe Ferrari P 3 4:27.2
5. Richard Attwood/Vern Schuppan Porsche 917 4:27.4
6. Steven Read/David Franklin Ferrari 512 M 4:28.6
7. Leo Voyazides Lola T 70 Mk III B 4:28.8
8. Berbard Thurner Lola T 70 Mk III 4:30.8
9. Dieter. Roschmann/Dominik Roschmann Ferrari 512 M 4:37.1
10. Y. Inglessis/A. Trichas Porsche 908/2 4:37.9
____ ______________________________________ _____________________ ______

 

 

-Vad är klockan nu då?
-Fem. Strax över.
-Fem. Men det sa du ju i förra avsnittet.
-Ja, men det blev fel. Jag har kollat i fotofilerna.
-Herregud.
-Jo.

-Och hur går det för våra svenska Healeyvänner då...?
-Det...
-..har Mats fått sig en GT än?
-Klockan är ju bara fem! Strax över!
-Och? Herregud! Vi befinner oss i Frankrike, på den 48:e breddgraden. Det är mitt i juli. Vi har semester och det är fredag. Vi befinner oss på Le fucking Mans. Det är nära nog 40 grader varmt. Vi går runt på öl här. Hela livet är en stor jävla festival! Skulle då inte Mats...
-Jo jo..
- ..få ta sig en GT?
-Jo jo visst visst.
-Det är väl inte så jävla märkvärdigt!
-Nä nä....
-Skål förresten!
-Ja jo...skål.

-Jag tror de har lite problem med bilen faktiskt. Nisse är lite tyst och betänksam.
-Men ta oss dit då!
-I nästa del. I nästa del.

_________________________________________________________________________________

 


"Gör plats", "make room" eller kanske "reculer" för plateau 6