Sportvagnssällskapet i Jönköping

The rumble in the jungle
Del 4: Nürburgring revisited

Eifelrennen. The fucking rumble in the fucking jungle är inte George Foreman vs Muhammed Ali i centrala Afrika en gång på sjuttiotalet. Det är inte två pugelister som står och slår skiten ur varandra i landet som då hette Zaire. Inte alls. Det är någe mycket subtilare och grövre. Det är en jävla Martini-porsche-935 dundrande genom skogarna här och nu, i Eifelland. Och det är ju givetvis. Givetvis procar-BMW-M1:an som sjunger skönare och mer genomträngande än allt, ALLT, ni hört tidigare. I vart fall om man befinner sig mitt i en bokskog om hösten. Bokskogar som man annars tillbringar dagar av oskuld och ro i. Som om det vore någe. Oskuld! Men det är sammanhangen allt handlar om. Kan ni inte uppleva kontrasten, kompletteringen och fördubblingen av dessa väsen är det ert eget fel. Jag bryr mig inte om ni inte kan föreställa er M1:ans yl. Det ligger på er. Det ÄR på er. Eifelrennen är faktiskt, faktiskt, faktiskt, så imponerande i början av loppet att ni borde ALLA uppleva det.

Jag inser naturligtvis att jag överdriver, att jag för tillfället är en man av för stora ord. Det finns säkert upplevelser som går utöver detta, kanske att 24-timmarsloppet här under våren spräcker det här med råge. Längre behöver man kanske inte gå? Men det spelar mindre (ingen?) roll, för det är här och nu vi befinner oss och det är just nyss som BMW-jäveln for förbi och det är alldeles NU som mina sinnen är fyllda av den där sexans vibraton och den där platta bilens jävla fart.

Såg ni? Hörde ni?

Eifelrennen är den enda klass här som kör både Nordschleife OCH GP-slingan, vilket gör varvet
25 378 meter. Det är därför ni inte ska jämföra M1:ans tider med Kurts 912:a, även om Kurtan självfallet skulle vilja det. I vart fall är M1:an snabbast men råkar under racet sedan ut för någe strul och blir sjua. Martiniporschen far av nere i Brünnchen och öppnar upp för Daniel Schrey i vacker gul 74-RSR.

Det finns ett gäng svenskar på plats, bl.a. Christer Pernvall och Claes Lund från Borås som bor med oss, de kommer dock endast ett varv. Det är lite. I övrigt är det främst ett gäng skåningar. Sammanlagt 140 stycken bilar.

Nästa del blir en liten avrundning.

Ja,ja johan....vi ser!

Uppvärmningsvarv. Svängande höger-vänster över banan för att värma däcken. Det är häftigt.
Det är coolt. Det skapar förväntningar om vad som skall komma.

Och när det väl kommer så gör det det i en sån jävla fart och hastighet att man (åtminstone jag) inte riktigt hinner med. Swisch, säger det. (Fast på M1:ska) Swisch, säger det förbi kameralinsen. Det ylar och jävlar vad det går.

Swisch

Och sen som om inte det skulle vara bättre så dyker den där ljuva Martinijävlaporschen upp, den som ser ut som turbo-rsr:en från 74, nästan. Nästan. Men upp dyker den och den är snabb som ett litet ister.

Swosch

Ja swosch typ.

Men till andra varvet har saker (jag) lugnat sig (mig), och då kommer de. Tungt och på löpande band:

Peter Heinrich / Achim Heinrich, BMW M1 - 9:38.761. Lägg märke till kopplingshylsorna till oljekylen.
I rött respektive blått. Det är elegans det.

Wolfgang Schrey / Michael Schrey - 9:40.498. Intressant att notera att Schrey/Shrey som också körde Eifelsprinten (alltså klassen ingående i EM som bara körde GP-slingan) snittade Nordschleife +
GP-slingan på cirka 157 km/h och GP-slingan på 147.

Wolfgang Pohl, Porsche Carrera RSR - 10:00.576. Slutlig tvåa