DAGAR AV HETTA

DET ÄR NÅGOT FÖRUNDERLIGT MED DESSA DAGARS HETTA. Den trycker en till marken och det är bara maj. Den bjuder på morgnar som är vidunderliga men påtvingar eftermiddagar som kräver ledighet och tidlöshet. Maj skall vara vederkvick men inrutad, det är en tid av uppvaknande, förberedelse och tillblivelse. Hänförelse inför det som är på väg. Den värme vi nu står inför är bedövande. Vem fan sätter sig i gammal entusiast nu? Ja inte jag, men raggarna gör det, de passerar med armbågar och muller här utanför, sju meter långa och med motorer för pråmar. Kom svalka eller sommarlov.

Den absoluta motsatsen till amerikanskt 50/60-tal måste ju vara italienskt. Elegans vs vulganism. För en månad sedan upptäckte jag för första gången vad som måste vara världens genom tiderna vackraste bil! Abarth 205 Vignale Berlinetta från 1950. Med vilka varsamma händer denna kaross smekts fram över chassit och den lilla Fiatmotorn på 1100 cc. Alfredo Vignale fick i uppdrag av Carlo Abarth att skapa aluminiumkarossen till det nyframtagna chassit, Vignale gav pennan till Giovanni Michelotti - och som han förde den. Inte en detalj för mycket, inte en kurva fel. Vilka hjulhus! De tre hålen på sidan är ett Vignalekännetecken. Som en formsydd modesko.

Men den var inte bara vacker. Abarth satsade på tävling och den lilla fiatmotorn lyckades man plocka ut 83 hk ur och bilen debuterade på tävling och vann sin klass direkt på Monza i Coppa intereuropa och blev totalfemma i det årets Mille Miglia. Men racing var då som nu dyrt och Abarth lade ner tävlandet.

Tre stycken tillverkades. Tre. Alla lever.

Det är något förunderligt...

Göran