Regnet står inte längre som spön i backen. Det kan mera liknas vid telefonstolpar. Fast igår, första måndagen i juli, hade vi en himla tur. Med vädret. Traditionsenlig utflykt med sportvagnsvännerna ,där inte en enda av roadsterna kunde komma på ett hållbart argument för att ha suffletten uppe. Inte mindre än trettiotvå personer fördelade på tjugoen sportvagnar, mötte upp på hotellplanen i Jönköping. En hel del gamla kända och fårade ansikten, men också några nya och oskuldsfulla, syntes mingla bland sportfordonen. Färden gick den här gången till Hembygdsgården i Byarum via Sandseryd, Taberg och Månsarp på vindlande sportvagnsvägar. Man blev riktigt inspirerad och längtade efter att få släppa loss hästarna. Men ack! Någon har bestämt att här är det fullt tillräckligt med sjuttio kilometer i timman! Så det var att snällt rätta in sig i ledet och hålla avståndet till framförvarande trafikmagister.

Hembygdsgården i Byarum har en genuint Småländsk anda och man känner sig verkligen välkommen. Desutom kan man tryggt njuta av smörgåsarna, i förvissning om att hit har inte vitlöken hittat. Ett stort tack till personalen ,som utan knot lät oss dröja kvar långt efter stängningsdags.

Pär skrev och Staffan plåtade..