Det är en trio ödmjuka herrar vi möts av. Väldigt ofta förefaller enastående förmåga vara kombinerat med stor ödmjukhet. För det vi får se prov på i afton vittnar om en kreativitet, kunskap och uppfinningsrikedom som gör att man alldeles förbluffas och till viss mån också blir lite ledsen. Ledsen på så vis att man undrar om all denna hantverkskunskap och förmåga verkligen tas till vara fullt ut. Missförstå mig inte, det är ypperligt att den läggs ner i bilbyggen som detta, men jag frågar mig om den inte kunde få utrymme även på annan plats. Men det får den kanske...

Pekka Nyström på Knutstorp i ett orginal i somras

Med M8F tog McLaren sin sista av 5:e totalsegrar i rad i den nordamerikanska CanAm-serien och året var 1971. CanAm var det brutala amerikanska svaret på sportvagns-VM, och som det mesta (åtminstone förr) skulle det därmed bli större och värre än någon europeisk motsvarighet. Serien föddes 1966 och levde vidare i orginalform till 1974 då pengar började bli en bristvara. Men under den korta tid orginalserien existerade gav den liv åt några av de grövsta bilar som byggts och körts på racerbana.

Nya Zeeländaren Bruce McLaren dog 1970 då han testkörde just en M8:a på Godwood i England. Han var då endast 33 år, men hade tillverkat bilar med eget namn sedan 1964, samtidigt som han tävlade dem, både sportvagnar och från 1966 även formel 1:or. CanAm-serien vann han både 1967 och 1969, i en M6A respektive M8B. 1968 och 1970 vann hans landsman Denny Hulme för märket och 1971 vann amerikanen Peter Revson med M8F. Bilen var designad av Gordon Coppuck och var den största, snabbaste, bredaste, tyngsta McLaren-bilen någonsin.

Orginalet var utrustad med en Cheva-V8 i aluminium på 8 360 kubik och lämnade cirka 750 hk.
Den var 424 cm lång,
2 meter bred och
vägde 840 kg.
Som alla CanAm-bilar på den tiden var den med andra ord en jävla best. Det är alltså en sån som bröderna Bertilsson bestämt sig för att replikera.

* * * * *

Nürburgring augusti 2007: bröderna Bertilsson är på Oldtimer GP tillsammans med Torbjörn J (givetvis). I super-duper-klassen gör en McLaren M8:a sådant intryck att bröderna (Kent, Jan och Peter) bestämmer sig för att bygga en sådan. Sådär självklart. Som varför inte? Man uppsöker depån och tar en del mått på bilen. Resten kommer man att uppskatta via nätet och bilder.

Det var då, nu är det lite drygt två år senare. Nu är de nästan vid målet. Det är snabbt marscherat för ett projekt som detta. Nu möts man i garaget av en bakdel som tar andan ur en.

Liksom i orginalet är det en V8 från Chevrolet som står för krafterna, men denna är något mindre, det är en 350:a (5,7 liter) betecknad ZZ4, som inte sitter i någon produktionsbil men som används flitigt i racing, inte minst i Camaro cup-bilarna, och brödernas examplar är köpt just av Bryntesson som ju är experter i ämnet.
Bilens mått är desamma som orginalets, däremot är en McLaren M8F a lá Bertilsson tyngre än orginalet, fulltankad tros vågen stanna vid 1100 kg. Orginalet har ju inte samma ramkonstruktion som Vaggerydsvarianten. En annan skillnad på orginalet och replikan är karossen. Där tävlingsbilarna fick en glasfiberoverall kläs denna i elegant, sober aluminiumkostym. Som om det inte vore fantastiskt nog så är all plåt bockad, knackad och formad här i brödernas lilla garage, med undantag av den yttersta lilla flärpen på den mäktiga bakvingen.

Bilens bakvagn är hämtad från en Porsche 996, den femväxlade lådan är en G 50, från en 911:a. Även kopplingen är Porsches och för att kyssen med svänghjulet från Chevrolet skall bli lyckad har bröderna tillverkat en adapter för ändamålet. Framvagnen är hämtad från en Corvette C4. Rattstången från en Volvo 240. Som så mycket med projektet har det mesta fungerat ihop, som en vänlig vink från ovan - knutkorsen á la volvon och corvette passade med varandra. Bultsystemet på BBS-fälgarna (förövrigt köpta av Bosse Trim) stämde överens med Corvettens. Bakvagnen prickade tillsammans med de 13 tum breda bakhjulen de 2,0 meter den skulle göra osv, osv. När jag lite allvarligt frågar om vilka de största problemen varit, så blir det tyst en lång, lång stund.
-Njae, det har väl inte varit några problem direkt. Det var väl i så fall att vi vände växellänkaget åt fel håll så att ettan hamnade höger-bak. Men det fick vi vända om efter ett samtal med Jan Tolli. (Porscheåkaren i Modsport, som de inhandlade Porschedelarna av.)

Bromsarna är porsche bak och corvette C6:s ventilerade fram. Brembo-ok runt om. Bromsvåg från Tilton.

Bilen skall besiktigas under vintern, sedan skall den lackas i Gulfs klassiska racingkulörer, dvs ljusblå botten överdraget av orange. Den kommer nog att märkas. Inte minst för ljudet. Bilen startades upp för våra öron och dessa öron ömsom hukade och log. Trots att bilen redan är så färdig som den är, så provkördes den inte förrän nu i torsdags den 3 december. Den kändes enligt Peter precis så som förväntat och önskat.

Det är snart vår. Tro inget annat. Det innebär vårslalom, banträffar och dylikt. Då skall en låg jävla McLaren bjuda på skönsång och impressioner. Tro inget annat. Bäva månde gudar och vaggerydsbor.

Aluminuimkarossens är fäst med ca 90 stycken duz?skruv vilket gör att bröderna med några få handgrepp snabbt plockar bort de sektioner som döljer en viktig hjulupphängning, en bränsletank eller vad vi för tillfället önskar betrakta..

Huvudbågen beställdes, tvärstag, nackstödslösningar är eget koncept

Broms- och kopplingspedal är Tilton, gasditon är egentillverkad

På vägen hem ett par timmar senare, regnar det. E4:ans asfalt suger fortfarande i sig allt ljus. Det är svart svart novemberkväll.

Men nu det gör inget.

* * * * *

Men låt oss börja från början. Med hjälp av brödernas egna bilder från projektets början.

Brembo-ok

Peter och Torbjörn gör tummen upp

Avgasrören är köpta från Hansen racing och kapade och ihoppusslade för McLarenvagnen.

Ett konstverk i sig. Bertilssons Nimis.

För skapandet av scoopet byggdes denna låda som sedan följdes med ett
fogskum som sedan det stelnat, sågades och slipades till sin slutliga form.

Fälgarna lackeras

Motorn var svart och lackerades i Chevas riktiga kulörer.

En tank á 35 liter på var sida ger 70

På väg till Elmia och påskmässan. Cobran är Peters tidigare bygge.

Stolta föräldrar