Scandinavien Raceway 15 september 2010



Ibland kan jag känna mig som en naturfotograf. Utslängd på en mosse med stativ på kameran. Väntandes. Och allt är stilla och till synes livlöst. Inte ett ljud. Det kändes så understundom i onsdags. Fast bara understundom just, eftersom de tio bilar som var på plats på Scandinavian Raceway var betydligt flitigare ban- och däcknötare än brukligt. Det var nästan Eehroklass på flertalet.

Men det inleddes lite dramatiskt. Vid samlingen vid halvfem föll en störtskur. Det var blåsigt och ganska kallt. Lä-sökarväder. Vi hade sen inte ens kommit igång förrän dagens första flaggvakt, Björn, inledde radiotrafiken: "Jag har fastnat med Cadillacen vid Hansenkurvan." Björn hade tänkt sig att med sin tunga amerikanare ta sig så bekvämt som möjligt till posten. Mossen ville annat. Djupt sjönk jänken. Bilen stod dock så skyddat att körningen kunde inledas.

Första kameraposition startochmålrakan och det hade kanske bara gått varvet innan Roy kom farande på tväran långt utanför den linje man väl får anse som lämpligast genom depåkurvan. Roy, ganska till åren kommen ungdom, rör sig helst med stöd utanför bilen. I den är det ett jävla tjoho som gäller. Full trottle. SAAB:en skall dansa. Roy redde dock ut sitt vida vägval. Denna gång.

Det dröjde dock inte många minuter innan körningen avblåstes. I Hansenkurvans förlängning, i lekalkuleområdet där, hade Roys nya alternativa spårval tagit slut. Full trottle. Dansa dansa. Som tur var fanns hjullastare på plats och både Björns Cadillac och Roys SAAB drogs loss från leka och mosse.

Vänster: Roy med krycka har tagit sig ur bilen.
Höger: visst är där något avvaktande, försiktigt i Björns gång. Som om han känner efter med tårna efter fäste, om marken skall bära honom denna gång. En fot på tunn is.

Även om det därefter inte avblåstes någonting så var banan så befuktad att snurrningar utfördes lite varsom. Efter den inledande skuren höll sig regnet borta, för kortare stunder bröt även solen igenom och det hela utvecklades till en mycket angenäm sammankomst. Extra trevligt var det också att Björn, Hasse, Bengt och Dennis tog sig ner i sina entusiastbilar för att deltaga och umgås, utan att köra bana denna gång. Mer av sådant.


Piruett i Hansenkurvan för Klaus

 


Dag i SAAB

 

 

 

 

 


Är det inte en knuten hand (vilket det inte var i Eksjö, utan en växelspaksknopp som släppte) så är det en tumme upp. Ola är flerfunktionell.


 


 

Piruett innan gamla startochmål. Johan som på tennismanér i depån sedan omedlbart började betvivla utrustningen

 

 

 

 

 

 

 

 

dansa dansa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


en sista runda

 

 

 

 

 

 

 

Klockan 19.38, ganska sent och lite mörkt in på passet (men ändå förhållandevis tidigt) svänger Eehro in i depån. Då jag uttrycker min överraskning över hans närvaro i depån, svarar han efter en stund:
-Vad faan skall jag djöööra? Bensinen!
Det visar sig att Toyotan hostat till på sista varvet och att det rekommenderas ett minimum av 6-8 liter i tanken. Intressant att notera är att trippmätaren registrerat 23 mil körning. Om vi delar denna sträcka med banans 4 025 meter så blir resultatet 57 varv. Övning ger förbanne mig färdighet.