En stilla vind, sol, danskar och hela Anderstorpsbanan. Det är väl grejor det? Tydligen tyckte bara nio det och det ansåg vi som var på plats var lite konstigt. Kanske att säsongen börjar kännas över? Det tyckte till exempel Ola också. BMW:n var avställd när han upptäckte att det var köra på Smålandsmossen. Iväg ut till vinteruppställningsplatsen och ta kontakt med Transportstyrelsen för påställning av vagnen igen. Det är entusiasm det. Lite som danskarna som mötte oss då vi kom fram till depån. Cirka sextio motorcyklister som hyrt sig banan i dagarna två och bodde i små tält i depån. På torsdagsmorgonen hade de fått skrapa frost från cyklarna.

Klaus med K har dykt upp som en frisk fläkt med kompressormatad Golf GTi MkI. Fort som fan går det, med nästan bara R-däck som övrig modifiering. Men vintern skall innebära mer, eller mindre. Vikt.

Som en tvilling till Ola kom Martin i likaledes svart och snabb bayrare. Fredrik i TT och Ernesto som körde F1 här förra året, orienterar-Claus, Jouni i mullermustangen och Bosse i röd fotogenetisk 997. Och så självklart Eehro. Vår Skövde-son som efter att ha fått ta första flaggpasset, sedan inte lämnade banan förrän övningsledningen i form av Thore och Kjell vinkade av honom minuterna i åtta, långt efter mörkrets inbrott och långt efter alla andra tagit sin Mats ur skolan.

Danskarna hade börjat bulla upp. Grilldofter spreds och minsann om inte en och annan öl dök fram.

Sedan åkte vi hem. Jag med Bosse. Han är verkligen inte fotogenisk.