25TJUGOFEM ÅR ÄR VACKERT OCH EN SMULA ERFARET. DÄR STÅR VI ALLTSÅ NU, SÄLLSKAPET. I TJUGOFEMÅRSÅLDERN. Detta firade vi som bekant på Grand. 55 av oss. Vi fick bubbel vid ankomst. Sedan hälsade Kjell oss välkomna, Kurt bjöd på bildspel, Anders och Pär på information om tillblivelsen (vi fick bland annat lära oss att gripen alls icke är ett lejon utan ett lodjur!? Sedan satte vi oss till bords. Vi bjöds på kalv och röding och till detta serverads bland annat SSJ-öl och dito vatten - se nedan de alldeles ljuvliga etiketterna som Nylanders skapat - se med vilken elegans det småländska lodjuret hålla i den eleganta förleden till bier. Vid det bord jag satt, satt även Johan, Suzz, Ande(r)s, Eva, Anders, Pär och Dennis, vilket ni kan se på panoramabilden längre ner. Det var en lättsam och rimlig nivå på samtal och skämt. Då Johans nyare intresse kom på tal riktades bordets blickar emot honom: unimogar. Genast ansattes han: "Men vad ska du med dom till?" frågade en av damerna. Nu syntes det som om Johan mött denna (högst relevanta) fråga förr. Hans överkropp sänktes över bordet och en suck kunde höras, ty jag satt bredvid. Det var som han försökte undkomma denna så trista (men högst relevanta) fråga. Han svarade icke. "Men vad ska du ha dom till?" hördes ånyo och intresset syntes snarare öka än minska. Allt nyfiknare blevo människorna runt bordet, och nu tycktes Johan inse att han ej kunde komma ifrån uppmärksamheten genom att försöka undvika den. "De finns att uppbringa till mycket bra pris i Tyskland" försökte han, men då detta icke kunna betraktas som ett tillfredsställande svar, vilket han snart insåg, så tycktes hans skulderpartiet stålsätta sig för en fråga som krävde det den ville. Och den kom: "Jo jo, det har vi förstått, men vad ska du använda dom till?" Så var det som han stillnade, för en sekund, kanske två, som om han bestämt sig för ett avgörande, ett svar som skulle få alla som ännu icke insett unimogens förträfflighet att förstå. Och från djupet av sitt inre, växte en nära nog gudalik bekännelse - (vilken han annars helst inte skyltade med, utan endast för sig själv värmde sig med). Och så sjönk axlarna, blicken riktades mot bordet, men han såg bort, ända till Lekeryd, och han fylldes av rörelse, som när man gör sig redo att yppa sin allra som naknaste och sköraste sanninng. Och så sa han, och hans röst darrade: -"Det är ett universalfordon".
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Klockan halv elva var det dags för korv och därefter avrundade vi oss.
Göran
|
