Moln över Yxenhult

I början av sextiotalet var det glest mellan sportbilarna i Jönköpingstrakten. Vi sökte oss därför söderut för att finna likasinnade. Vi det var Staffan Svennberg, Kenneth Petersson och jag. Vi utgjorde den nordligaste utposten av MGCC Malmö Centre. Att stiga upp i ottan för att ta oss de 35 milen till sydskåne såg vi aldrig som en uppoffring. Vädret var nämligen alltid vackert, trafiken gles och hastigheten fri.

 Fredagen den 8:e maj 1965 var vi på väg till en stor sportvagnshelg i Danmark. Danskarna ingick som en del i det dåtida Sportvagnsmästerskapet. Övriga klubbar, som deltog i mästerskapet, var sportvagnsklubbarna i Göteborg, Skaraborg, Stockholm (SSK) och MGCC i Malmö. Tävlingarna skulle den här gången köras på ”Roskilde Ring”,- danskarnas hemmabana. Med tillhörande stor  baluns i Gilleleje på lördagskvällen. Tjejerna var naturligtvis med.

Våra bilar var välpreparerade efter vinterns alla förbättringar. Peterssons MGA Twin Cam hade t.o.m. varit hos Henning Wendel på hälsokontroll. Twin Cam motorn är känd för att vara ytterst fragil. Nu var den uppmätt enligt konstens alla regler både på längden och tvären, röntgad och balanserad, försedd med nya lager, kolvringar och ventiler. 

 Staffan Svennberg hade å sin sida, investerat en betryggande del av hushållsbudgeten i en sprillans ny MGB Roadster med elektrisk överväxel. Plus en hoper trimmningsutrustning. Efter tidens mått gick den som attan.

 Som vanligt stannade vi till vid värdshuset Tulpanen, numera saligen vissen och död, men låg dåförtiden alldeles efter att man kört över Lagan (vattendraget) mellan Strömsnäsbruk och Markaryd. Vad jag kan minnas, smakade det hembakta brödet Delicato redan på den tiden.
Att vi valde Tulpanen berodde uteslutande på att den hade sina rötter ihop med en BP-mack. Någon annan bensin var helt enkelt otankbar.

 Söder om Markaryd blev vägen rak och bred, - som gjord för att testa topphastigheten. Det rådde nämligen en viss tveksamhet om TwinCam:en skulle rå på MGB:n. Upp till bevis!
Själv var jag pinsamt medveten om att min gamla trelagrade MGA med stötstångsmotor, inte hade mycket att bidra med. Visserligen var den försedd med högkompressionskolvar, racingkam m.m., men alldeles hopplöst lågt växlad för att kunna hänga med. Så de båda andra försvann vid horisonten…



Twin Cam motorn, vacker men fragil.

Jag har fått mig berättat att, Petersson slipstreamade bakom MGB:n med ca två meters lucka. Enligt Staffan låg hastigheten på dryga 200km/tim. Kan knappast ifrågasättas, eftersom hans farsa var kykoherde i Taberg. Strax norr om Yxenhult satte Petersson in stöten. Oändligt långsamt, ungefär som moderna långtradare, segade sig TwinCam:en upp jämsides med MGB:n. Teckenspråket fanns visserligen i bruk redan då, men dagens obscena meddelanden hade ännu inte rönt någon nämvärd uppskattning. Peterssons flin gick ändå inte att misstolka!

Vid det här tillfället hade jag bjudit med Bibban (Elisabeth) En liten tuff tjej med smak för udda bilar. Hon brukade sitta och nynna på tidens poplåtar. Beatles, tror jag,- om farten och vägen stämde. Radiomottagare betraktades nämligen som en helt överflödig lyx i engelska sportbilar. Man måste ju ändå koncentrera sig helt på att riskanalysera ljuden från motor och växellåda.
Nu tystnade Bibban och pekade framåt. Längst bort på den långa raksträckan vid Yxenhult, svävade ett stort ljusblått moln. Molnet tycktes ligga alldeles stilla strax ovanför vägbanan. Allteftersom vi närmade oss frilades en syn, som skulle fått Cecil Kimber att brista i gråt. En mörk sträng av blandade vätskor lotsade oss fram till Peterssons rykande MG.  

Där stod den vid vägkanten med öppen motorhuv. Mona, blivande fru Petersson, satt alldeles likblek på dikeskanten, alltmedan Inger Svennberg ,Staffans hustru, försökte etablera kontakt. Kenneth och Staffan stod lutade över Twin Cam:ens motorrum i ett desorinterat försök att bringa klarhet i vad som hänt. Att något hänt var uppenbart. För på motorblockets vänstra sida gapade ett hål stort som en rejäl knytnäve. Hela motorummet var dessutom indränkt i ”Sinclair Dino”, Henning Wendels favoritolja. Tillverkad av pressade amerikanska dinosaurier och med en bouquet, som fick den täpptaste racingnäsa att slå ut i full blom. Med andra ord; katastrofen var ett faktum. Så vad göra? Ge upp- vända hem?  Int´nå, som gammelmormor Karin skulle ha sagt.


Här står dom på rad med spontan vevhusventilation.
 

 
Det finns fortfarande massor av plats på bänken!!




 

Alldeles invid vägen fanns en liten gård med tillhörande lada. ”Jovisst, det går väl ann å få ställa ifrån sig bilaskrället här”, sa den sympatiske odalmannen, och rangerade om sina traktorer och redskap för att ge plats för ytterligare ett fordon på vagnslidret.  ”Vi kommer och hämtar den i början på veckan”, lovade vi och ringde till Wendels.

Och sen då? Kan man färdas fyra vuxna i en MGB?  Visst kan man det. Vid något tillfälle var vi faktiskt fem i en MG TC,--- runt kvarteret!  Men till Danmark – och hem?  Okej, det kommer att bli lite trångt. Allra först måste vi dock få Peterssons på bättre humör,- innan den riktigt dystra verkligheten hinner ikapp. Längst ner i bagaget hittade någon ett par spanska semestersouvenirer. Två små överlevnadspiller som kunde fått den mest deprimerade tullinspektör att upptäcka solen. Kenneth och Monas bagage fördelades mellan bilarna. Det fanns gott om plats, därför att det ansågs lite blekt att upplåta plats för reservhjulet i ett bagageutrymme, som enligt motorjournalisternas standardklyscha ”rymde en tandborste”. Nej, två bräckjärn och en extra innerslang fyllde samma funktion. Extrabagaget ställde inte till med några som helst problem. Det gjorde inte paret Petersson heller! 

Under glamm och stoj embarkerades MGB:s ”baksäte”. Vi erbjöd oss att bytas vid, så att lidandet blev rättvist fördelat, men det blev aldrig aktuellt - om man säger så.  Peterssons trivdes alldeles utmärkt, och hade inga som helst klagomål på komforten.  

På kajen i Malmö mötte resten av klubben för gemensam färd till Roskilde. Trots allt blev det en mycket lyckad helg med träning och tävling på lördagen. Middag med dans på kvällen och fortsatta tävlingar på söndagen. Förutom att en Stockholmsbaserad Allard råkade ut för ett kopplingsras, gick det hela smärtfritt. Resultatlistan har jag förträngt. Peterssons verkade ha kul och njöt av den danska gästfriheten.

 Hemresan gick problemfritt. Sent på söndagskvällen stannade vi till hos MG:n i Yxenhult och fällde några gemensamma tårar.  Staffan läste ett par tröstens ord ur verkstadshandbokens 1:a kapitel ”The Engine” section A.1 ”Draining the sump”  vars första strof lyder: ”The sump should be drained when the engine is hot as the oil will flow more readily…. 

Senare i veckan meddelade Wendels att man  undersökt resterna av motorn och funnit att lageröverfallet till tvåans vevstake hade brustit. Föjden blev att resterna av vevstaken slagit hål i motorblocket och att kolven fortsatt uppåt och slagit sönder topplocket. Båda kamaxlarna var krökta och ventilerna utspridda! 

Twin Cam:en fick ny motor och året därpå gifte dom sig, Peterssons.  MG:n byttes mot en Saab och döttrarna Petersson damp ner i tät följd. Kenneth fick ett kortlivat återfall och köpte ett renoveringsobjekt. En MGA 1600 som blev stående tills Roy Karlson i Taberg förbarmade sig. Numera kan den skådas på våra möten vid tjänlig väderlek.

 Så länge E4:an behöll sin sträckning förbi Yxenhult, brukade vi alltid stanna till framför ”Pettsons Lada” och skänka minnet av Twin Cam:en en tyst minut. Petersson själv träffas numera säkrast på golfbanan.

 Ringen är sedan länge nedlagd, men Roskilde har ju gjort sig känt på helt andra meriter.



 

Pär Nylander


 



 


M.G. MGA Twin Cam med sina karaktäristiska Dunlopfälgar. Skivbromsar runt om.....utan servo!