THE STATEMENT

SSJ:ARNA PÅ PLATS VISADE FRAMFÖTTERNA vid årets svenska sportvagnsmeeting på Ring Knutstorp. Det gick inte utan visst dilemma men det gick fort till slut. För en av de tre gick det så fort att denne körde ner "framfötterna" i den skånska grusfållan.

Ni minns kanske att Anders Lofthammar debuterade med sin Elan på förra årets SSM. Det var en premiär som slutade om inte i moll så åtminstone i disharmoni. Loftis fick bryta då Lotusen började gå orent. Misstankarna till vad som var orsaken var många, mest åt det elektriska. Det tycks vara väldigt lätt att tänka ditåt då det är en engelsman som har krämpor. Nu visade det sig vara halsringarna i Webern som skakat loss. Det blev inte mer tävlat för ekipaget under fjolåret. I år var det tänkt att köras Velodromloppet, men det bidde inte så. Därför var det alltså dags för come back på banan och tillställningen där det började. Och det började inte bra. Redan under träningspasset om fredagen hände något i utgången på rakan, detta något fick flaggvakter att vinka svartflagg och en förbifarande Anders Schildt i Healey att uppmana Loftis in i depån. Detta något visade sig vara olja som sprang fram ur oljetrycksmätaranslutningen och fatta eld så Elanen red på gyllene oljeflammor utmed rakan. Några elkablar brann sönder och motorrum fick rengöras. Jag tror att Loftis började förtvivla lite då och där.

Men han bytte och tillverkade nya kablar, gjorde rent efter oljan och startade upp lite försiktigt och tog sig sedan en försiktig runda i Kågeröd. Det höll. Tidsträningen förlöpte dock utan någon röd-vit Lotus så det blev att starta sist då det på lördagen var dags för första heatet. Då hade även regnet tagit området i besittning.

 


King of the TOO late brakers

För SSJ:are nummer två, PG Johansson i Austin Healey 3000 blev det en 14 plats i kvalet. Detta är PG:s premiärår och Knutstorpsracet var västgötens tredje. Sällskapsbekantingen SID, körd av Anders Lotsengård, kvalade in som nia. Något sämre än vad årets tidigare tävlingar resulterat i.

I regnet tog Loftis det inledningsvis ganska försiktigt, förutsättningarna för en stenhård satsning var ju inte de bästa. Men undan för undan började han och Elanen finna varandra och i mål kom de på plats tio. PG som vid på varv sju passerade Loftis på rakan hade ingen försiktighet i åtanke då han dansade av efter långa rakan. Anders tänkte "Oj, men nu måste han väl ändå bromsa. Nähä, men NU då." Men PG:s tankar om bromspunkt ligger way beyond. Healeyn dansade ut i grusfållan och stannade där. Då jag på sjuttiotalet läste engelska tidningen Motor Sport gav de den vildsinte italienaren Vittorio Brambilla epitetet: King of the too late brakers. Jag säger inget mer om det.

Loftis hade kört bra, men hur bra visade sig först då det var samling för kvällens måltider och tiderna från första heatet började cirkulera mellan oljiga fingrar. TREDJE bästa tid! Och då söndagens startordning grundar sig på snabbaste-varv innebar detta att Anders och Elanen skulle inta andra startled! Vann lördagsheatet gjorde snabbe Healeyåkande Anders Schildt före Bengt-Åke Bengtsson i Elan. Så söndagen gav Bengt-Åke i pole, Schildt bredvid och Loftis då trea. Gemensamt för de bägge snabba Lotusbilarna är att de är smalbyggda, till skillnad från de flesta race-elaner och gör sig generellt bättre i regn än de höftbreda syskonen.

 

 

 

 


PG före Loftis och Elise


Anders pressar sig förbi (PG-liknande) Roar Eriksen. PG dock djupt i bakgrunden

 

 


Johan Sohlman


Anders Schildt

 

Modsport

Helgens tredje SSJ:are (även om han icke kör i Sällskapets färger) var Bosse Johansson. Bosse är ju sådan att han inte gärna nöjer sig med det lilla, så därför var bilarna två: Modsport-elanen och PRC:n med racersportvagnarna. Han hade näst snabbast tid totalt, och då kör han i Modsport II, bakom ett Seven-derivat. Han tog starten i det blöta föret om lördagen, höll också ledningen i flera varv men fick till slut se sig besegrad av Jan Tolli i Porsche Boxster. Snabbaste varv stod han dock för. I PRC:n startade han nia och gick i mål som åtta.

 

 

 

 

Söndag

Vad gav då söndagen? Jo sol, värme och för Loftis migrän. Detta parat med racingovanan fick honom att fundera på att släppa sin framskjutna startposition och starta sist. Det fanns en oro för intensiteten därframme. Men då det var dags för start rullade han fram till sn framskjutna position. "Det går ju inte att fega när man är här."


Loftis i samspråk med smal-elan-kollega Bengtsson

 

Han kom iväg bra Loftis, höll ett gott tempo, även om han blev omåkt av några vassa ekipage för vilka blötföret inte varit så lyckat. Alltså for Adamsson i Elan, Sohlman i E-type och Bondesson i ytterligare en bred Elan förbi. Men Bengt-Åke Bengtsson närmade han sig och upptäckte väl där och då att både bil och rattvridare var snabba. Från bankanten såg det ut som om självfötroendet och fart ökade för vart varv denna upptäckt kom för honom. I mål kom han på sjätte plats och länge efter loppet var han ett stort leende i keps. Fredagens uppgivenhet var förbytt i triumf.

PG som trakterade asfalten hela loppet blev 16:e.

 

 

 

 

 


Roger Adamsson, segrare i söndagens lopp

 


Anders Lotsengård åtta

 


Christer Kitte Nilsson. 1100 cc


Nisse Nyblaeus

 


En "halvnöjd" Anders efter söndagens lopp

 

Modsport

Bosse tog återigen starten men fick snart släppa Tolli och Granfors förbi sig. Men så när han låg där på en stabil tredje plats, och etta i sin klass, började något kännas som punktering, enligt Bosse, och han styrde in i depån där inga konstigheter upptäcktes. Så Bosse for ut igen men någon topplacering var inte aktuell längre och han blev tolva i det stor-starka fältet som modsport visade upp denna gång.

Med PRC:n blev det ett bättre än lördagen: Sju.

 


Bo Johansson PRC/Opel

 

 

Vad i övrigt voro


Rune Tobiasson kom i Bosse Emanuelssons gamla BMW 320. Den kändes modernare än det mesta på
Knutstorp denna helg trots att den byggdes för 1976 års säsong. Dock rasade bilen redan på fredagen.

 

 

 

 


Olle Victorin i lika klassisk äkta kärra från den svenska racinghistorien.

 

 


Brabham BT28. Herrar Lofthammar och Norberg dreglade

 


Uppdaterad PRC S98. Rasande snabb i händerna på Thomas Stamreus

 


Sällsynt och läcker. Celicia

 


Danske Bent Sörensen vann lördagens heat i regn mot Berger, Myggan m.fl i escorter men tappade
åtskilligt då det blev torrt under söndagen. Det borde väl varit tvärtom? Skön så skön.

 


A real racer. En av Svanbergs gamla Hultar med V8-järn.

 


Torgny Johansson i helgens på pappret snabbaste vagn. March F2:a vid namn 802

 

 


För Magnus

 


Peter hygger sig

 

Att ta sig ut ur en Viper är som att ta sig in genom Himmelrikets port: det är besvärligt och trångt men det går



MG. Varför tog det slut?

 

 

 

 

_____________________________
Göran