Varthän
vänder man sig när det nu ser ut som det gör?
Med vädret menar jag. De tankar som skulle skingra
molnen över våra huvuden hade ringa, eller
snarare noll effekt. Har Gud Fader månne ett horn
i sidan till Svedala detta år eller är det
bara så att det häringa klotet har kantrat
och förvrängt det årstids-bundna vädret.
Har vi verkligen förtjänat syndafloden? Det
må vara hur det vill med det, för köra
bil på bana kan man göra lik förbannat.
Det gjordes denna fredag. Många hade föranmält
sitt intresse och många kom, skyarna, blåsten
och den piskande vätan till trots. Av detta kan
man möjligen dra slutsatsen att bilentusiaster
av detta slag är aningens förryckta. Det får
ni förhålla er hur ni vill till.
Kanhända
bör man se ovädret på så vis att
det var av omtanke G F åkallat detsamma - dels
gav det möjlighet till yvig körning och dels
vete F om det inte blivit överfullt med körsugna
om vädret varit av det så kallade nådiga
slaget. Nu körde trettiofem fantaster med en frenesi
som var högre än vid fjolårets solbelamrade
tillfälle. Ja faktiskt stod Entusiasmen emellanåt
lika högt som vattnet runt anklarna. Det säger
en del om regnandet.
Den
geografiska spridningen på närvarande sträckte
sig från Växjö i söder till våra
trogna Falubor Petter och Bo i norr. Och jag vet inte
vad det kan bero på eller hurusom det är
möjligt men det är alltid trevligast tänkbara
människor på plats. SSJ hoppas att tanken
är ömsesidig. Tack alla och välkomna
tillbaka till både det ena och andra.
Matriella
skador voro ringa, en snurrning med bakändan in
i räcket av herr Bratt av yttre karaktär och
Engströms Uno och sydländsk Alfasud av inre
sådan. Och Kurt skruvade med sin fördelare.
Annars var det väl som så att Malms Corvette
var den som mäktigast plöjde sig fram längs
rakan, ackompanjerad av sitt eget V8-muller, att östgöta-Modena
lät ettrigast, att Sevenåkaren var tapprast
och att Claesson körde bredast i sin MGB.
Så
trots refererade yttre omständigheter åter
en lyckad sammankomst vid Kinnekullen. Av detta kan
man dra dagens andra slutsats, nämligen att den
magnifika trivselvikten av lite bilåkarglädje
är betydligt högre än litta skitväder.
Så enkelt är det. Fast det krävs kaffe.
Helst. Kaffe eller en jävla Corvette.
|